Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 1, No. 4, Ed. 1 Saturday, May 9, 1896 Page: 6 of 8
eight pages : ill. ; page 22 x 15 in. Digitized from 35 mm. microfilm.View a full description of this newspaper.
Extracted Text
The following text was automatically extracted from the image on this page using optical character recognition software:
il
I
I t
j I
1
u
il
|. , v
•si
K. i
i
i f
I i; *;
i" i i k
}
: '1
il
■ 'O ,-Ä «-•._)• • _• « _ . • ' in ,.t nH<
PÅ MÖRKA VÄGAR.
Hamly
■:r
(Forts. fr. föreg.
. -y-Kmwft-|ffV i^ ;n}in stackars far på
TriigothåH/Her han kunde erhålla god be-
handling. Kan jas nu möjligen här få
tinTrrrm an liirl-rwW-i (fixI händeroob vHle
«ji, herr doktor, vara mig behjälplig der-
: "tedL Ja#eta,#il ifriu^i}.
" dllliB-xf ofli r#t fot- hans&ifid x>(#i Är'.
| sjtilcft visåS el^k eftänsla.f t
•j {-m-nits iötirtÄr,.. jilf f«rs JBJd*§ <®kl
torn.
— I England finnas anstalter, dier rika
<1 a rar vårdas; finnas inga sådana här?
— Vi hafva blott offentliga dylika an-
i• LLiri 1 1 ! i Yr Hl i ; iiij; r /i i, rtr: i
■ställer.
(,-.j i patniinterna flér: väl behand-
iiq '-u>h wm ,-,-jinil 1?<
— Ja, utmärkt, svärade doktorn. I'or
: 1'MJlWjit; fortirot' hahl är j'ag:äjelf anstiifd'
ii AjJd iött, ul' fä stöfsla h^jiilulern , jcKjh
skull nog sörja förl.a(.t intet skall fattas
■Jjrdfet* "5 '",f r',n;
Ti':— Jvap lian Ititagnjbiär som hulst? i 1
..i- "fe • I
ijeipaiiiig;
— 6iV'torde ni godiiélsVtifU
jttgi vill t'rö< ^igäehde'näöifi'd, att' föl 'en
, f.Yj jV,tjpns.t* anser ,jag. jlitet pris, vimi töfi
liogt.
Läkaren bugade sig.
— Och när önskar ni, mylady, attjasj
skall {<>fa <S)- fat/tyll irtiB^t^i När S|kfU',
de? ske?
— Ni j^tlpj atlj kfp.jskp^ ^:ir,iprny
helst, jag önskar, att det kunde ske ri-
dan i afton. , , r
— God t!
,-r ,Uch .ni lofvar mig, aU.siir.ja för^Jiit
han får god Jjnhan^llj^g.
V-^a,>rovJa<h-r. . |j .' ... , i .
— Ni,;W>r «j neka b.mom några be-
rjvfnhij jgnöter. Edra rakningar * kan ni j
-jvai talsvis sända till mi
Läkaren boöltiide) si<£ (ijufcl, ocVlttdJl
Colvyl alliigsnade sig.
ilipn.
w
•dentlig kur, blott jag nu ha.le brefven.
in
.<rr
t/i
vjoU
■i ;in
M
^J.i) Ja
i i ii i
OTVAI'Jri
■ i
ij
Ila
—
'ica tln in ciriP^iru/Hi
- J5IT A WHÖK VA' J ( 151Y /I
.51018
-iuU i.TKETTéKDR KAPITLET. r-<
, - uiiliii '!.'[> .1'1 ■11 i; I ■:
•T Tur i spel, otur i fuvrlck.
•^f'1 Ihafva ännu åtskilligt att nämna,
ffnn&a vi lemim Baden-Badet| '>-T^rjt|iÉÄ
vi omtala, mtfiifiäifen f lElT tlnimo TO-
jjutft.efter MHdred%och doktor■ Wangters
- V?ssS) denti.QiCAr Ifcfö&fik Ut-
fann sig. I)en gijiplc, som i slu ungdom
vaiit sig att>ii llft mi s6"rgli|-tkyst^gmsdti'
hade efter samtalet med^iijjiptter skyn-
datilfr ® r|ii|i^e^ b^t^äl vfn ti t
;|ak ocTi begaf 'sig"8éreTOr frffspellfti
ti pel passionen, som varit Jah«.Jiw£riaix!.
Ijirbannelse, skuUe också bli vtffk-
Idj
J>ui|blliim u|
1v!® alfa nansoeriiknT
:llgeti mod sig. Hvarjq
.erhöll lian på några
tlhi^ t^lb^lvi^ Hiuu
led; i
lip!a saU>i]
SI 9d på
3*n ®a
undran öfver |>^ps pvanlign
OF* ►"I
riglar tflrnfade sfrr^fRr*
öfver hans pvauljga tijr. ,,r,r
Äh, sad(j--'I)cferea*)-*deA^skl(Wifr
mycket, enkel. I)iU är en följd af miijq,
^>ÖWdi3H ,13 p B
v— Iii)r ni, mina lierrtir, ropade en
herre talar 9MTO]iY' •v'i'1
der allt beror på slumpen.
— ^VM'00'11 öök"@!g!o
Dcvtueux.
■mi
delsefull blick på en herre i närheten
Devereux började afJtfva en vidlyfti
förklarint lifijl «å sluift
/lade icomi tji j)| j|| lT
Den frillil [j'HÅ n "'jj i m
honom m^il ovanligt tålamod, slutligen
sade haikoch peliade på paniflifi:
' > L'|vämii>i ni.Htigiiiiniwiif Jcirll CTX
Devereux var så.upptagen af sin ovan-
liga tur. att h ay (Cy' jf a t |itj) f5^ P* '(JV
l frågan, utan svarade hViiligt samt fort-
satte sitt spel. fTQ^aQ^
Den ståtlige transosen sagsigomkrfng
Deri>å vinkade han till sig två hemlig
fcRtfiru^l^jlferstmy';,,umJt;r )ie,l^ af-
tonen ej en enda gång deltagit i spelet
utan blott tycktes observera engelsman-
nens märkvärdiga tur.
Slutligen då Devereux åter vann en
en summa, om kom den annars orörlige
croupiern att darra, afbröts spelet af
fransmannen, som sade:
— Vore det inte klokt att sluta nu, nr
Devereux.
— Nej, hvarför det?
— Jo, följ ni mitt råd r< h sl ita för i
«fton. Med dessa ord tog han Devereuj
under armen och försökte leda honom
från spelbordet.
— Kom med mig, sade fransosen, gör
ro i liten spat9eftur med miij och mitia
- i-tiådtt vänner hiirv ni behöfvur kfk^oierL
Nej bevars. ■ ' . i
. — A kom med im. II ■
Devereux gjorde motstånd, men de
M.la stunnn.i äs;.«(larn«.!)(0Ä|..s0i^
fatlade honörn under hvardera armen.
H ipT «^Ra ■ Säit^1 fHÄi- man honom ut ur
salen, utanför hvilken två andra hemlig-
hetsfulla personer väntade. Den gamle
förmådde ej göra motstånd. Hade han
fallit i händerna på röfvare, som ville
plundra honom? I spelhusen inträffa
afta märkliga händelser, sjelfmord äro
ingalunda' sällSynta och afden likgiltig-
het, hvarmed de öfriga spelarne sågo
hur dep gamleb«|rtfördes, kunde man
begripa 14U flyffijajjippträden hörde till
ordWiA^n för ifeeii John Devereux
hadafi ittk#<'i|lgon aipiiru: om, att han för
Emellertid hade lady Colvyl begifvit
sig till hotell de Fribourg och omtalade
för värden atl. hepnei) lut. JiUfvit van-
sinnig. - kl J —^ ^
Värdwi började jemra sig och bad
JlUUial så buvekli^ft soiiuaöjli^L jitt be-
tala sin fars skuld. Hon lofvade detta,
med i|ll;or, ;|itl^liap e^sUul^berätBi ny-
fttten |öv nå^pn.; i)f r{)å Jlöéfletan ^eune
Ip ,i fi, i"l • • r n s, rit ju 4ör al l hon skulle fl
jtfBVUJfcå liaps papper. Itpl.l dröjde två
timmar ensam derinne.
^—IIon vill ostörd begråta sin faders
SofgTiga Öffe, tänkte värden.
Miläred skypdade sig så snart hon blef
ensatn' fra.m • tiil sin 'fafe' koffertar och
föll, på i.nä f^rlför dflm sitnt Hoitjade
noga un(*ersök^ deras^nnpljåll,. Hvarje
pappet1 '/ivarje bret genomläste hon —
tn 1 tiel'fäder böh1 särskild^-J-ilessé.' Måst
uijpbräfiM^ JSftfit lå^gf,,8pkapf]e lijitta-
de libn sjntligpn på eU bref, soni försatte
MrinW 1 åtöWlWirörväning. JjbtVaVildres-
s^fat tijil fru Qftw.stft')0 0ot idrtelwU föl-1
iji.111.le: ■ .,{
' • • llftv i Ja'' ' >11 1
Älskade vaninnai
I Db lliU'1 inieri fin en1 gång beklagai dtg
öl;,'cr vår 1^011^9$ ;^rnä.n)|ipt. jSlgdfln en
tid har lion hlifvit alldeles outhärdlig,
jag här (liirfof- béslutU ä'tt stå iili på en
vag, rs m n|igpt skalj yvii^ iifiines hög-
pu ve^ckejililj ^t^j&g har gjort
benne till livad hon är, jag har förskaffat
■i p/ie: pj^o<lppi qq|i Roende, och hon
vill helst glömma att hon har mig att
tacka för såväl sitt lif som sin lycka.
'ifaff' ren^l i Ila med dig och res till henne
(>e,U jag gnrti.iiterar-«(ig att du kall -åter1
väncliL mpil fickorna fy Ida af guld. Inne-
jliggaude p^etydlt^h^t, kjan dtt använda
jä^ jjp^i^kaflina rosdk^stnsid^c. Den väg
du har att färdas ser du på andra sidan.
t,—v 4-v Q Din X.
<9, På^fthfT^a*'sViali' var vägen till London
till Colvyl Hall uppskrifven. Ladv Col-
Vilran, han vill strida, han har fått siy
'vlTjifTriim, men aldrig skall han segra.
, 1 >.nf Hvu' ;fogtfin||KMigHHiömiSfå paiPperen.
SyuWgtinlVÖfékltci^Mftftnft. med en nål sam-
ipari iiygade,' (Ikon vol ut hennes uppmärk-
samhet. ^
' af intresse, men
d*et andra var uxhesseradt till lord Ool-
3!ö;äå0««aJ3l£) .cie> T
, 4aS lf y UifWfCJ «' iiy att '^ta er få kiin-
m'donK'<Mn''(4 liifstkts föregående lif —
oclf- innehöl! det en nijggrpji beskrlf-
^Ug #ve^|eJAf tff. f^O
S^lidsamt gendtiläste'Kori^fhtsatnma.'
. ^Äuå, sade hon slutligen. Detta är
tydligcitejsdit. Nu är jaä?SMitef\o^h dqjj
ö'-qay.| h.-tfc
|An|li I Töi. v - icke lä
secKaTTln^ft lasat^a Joiin Dirvtreux h(
tyi
inge
hota-
yle att begibpjelfmord, och nu skulle hon
Vj -v^tVil loisen deröfver, tvärtom; hon
nde intet förbarmanci
haaan^no!
moå
gen, ,)ag V>ln, uppr|kt4gti sagdt, ej gerna1"
behålla dessa pengar.
' 'P,1,1' <IU u"' l;l,/
— Och byarfor .' frågade han.
— Jag'skall saga er det. Verlden, som
Icke JtänrtsJawÄ hvilken iMMlii ljurlek
ijug är fäst, vid'mii> kfaeJliiirs; otytklige
far — här började hön snyfta — verlden
sktflK^körinMiW'! VV jja tndd ét^t Prd, jag-
, fct äMi,C< |j^s)<it stär (tifit, 'lokblr^ jag öf-
verlemnar pengarne åt er. Ni kan be-
hålla dem ell^skänki^detn åt något Ijos-
tKD «().iläéEhä,^ar
?tt öre deref. Behåll dem till saken är
ifgjord.1 '':J" r'"'v Bnl''
j r- .l^g l'<;j^|ir,irnyl)icV3|, svapade^o.jtjor
tVangler, ni menar"ilUs er får ur (löd.'
-jkjäswui /.'i arr
-Wr1
iV .os^Jiilq ij
Lady såg på läl^aren och sade:
b 'Hl ITvl>J'.i
T
med tonvigt:
't>&? mjjir
I m
garne edra.
D3feto^ti(lsv^ndlii!rféV siAfltgVh' s'ade han:
^— -Alla Odessa pennitigai iäkoladå till-.'
höra mig, o mylady . . ,
Han kunde ej säga mera; en så stor,
®(ÖM^)jkUlr Ji'fka , ^prjifvad^, hdiwift för
ilttiä^riulilUW 'fiprilågåh savti,l'iltiliinka,
som att tala.
— II vem har förtjent dem om inte ni?
fortfor Mildred och fattade doktorns hand
^'.JJrqtiOrilA-ore min;
fader . . .
mig en större tjenst, sade;
>n, tag .()^vför( penga^ne och tro mig,
iktor, att jag likväl alltid skall ihågr
, hvari jag står
><< f[ j
rtylådy,-sade la-
kunnat
hon
doli
komma den stora skuld, hvari jag står
li 11 fM, t , ., ,• j , . f
— Clag tirr> nfom mig, ta,
karen. . ,
— Hur så? 1 !°y[ 1
— Hela. dpnim föriijö^enhptj skall bl'
min.
—Jst . r
— Men mina små tjenster?
; — Jitg?b(italårif hvad jag anier tifig.va-
>-'a > sliyl«Åg; 'Fot iifrtgt kaiiini.jaanse
det som en gåfva från min stackars o-
l/Élcögl fir; : Sorti' !périgarue t i 11- ^
Uöra er vid Jmns död.
Ludy Galy^ds Wt|mm;vc|aTir!i(|elj däf;i)on
talade sista orden oc\i näsäulieii fördes
åtfr tillibSJW ÄF|å;"gflll.S9WS^in-
ste_af;|tåjtarnfni:7 rbo "Jled
Äfvet;-i^H.lpB98fi>?ift(PWi)lanc5 lil1 ögo-
nen. _
£jtv4-ik("itix/Äjo\t.rV>t\inkt^lian. ';,Gud i
himlen,
gel.
hvilken dotter! Hon är en e -
i ' ' ' J 111 ' t i 1
— Men ser jag Verkligen ut som en dil-
re,!lkg ber er,'il-ara mig/
NH iiite' nui' svarade denne, nu talan
ni i fullkoniligti förståndigt, ni har nu ett
pj edfa ljuäifiögonbll^i föröfrigt tyck ss
.nf|^l,M|lf.re. ...
— Jijif derpm är intet (.vifvel, fortfor
7dölctorti, Vitt bark ri>iS&'jttW syrtiptöm
'totb1 böttå 'SåvXi..- i''1'
: H,;4r<I tfpr jag delt mina k^Aor äro,
jPVprs^dP,°P> fra^dt-, tik/c-
ka ihH an borste och en rakknif.
' — En raklinif; neg1 <$t tilötesVrltdlijir
— Tror ni kanske att jag täMtör^kära1
fta^dii af blig?.' Var>idte! rädd,Mr det,t
ty i så igapimali j^s.ar, sft.ilshaf jpg dpel,
jUf.vet, /jir mycket.
i)-MM
begagnas har.
"MSft rl->< n yijjj !
i, men raUUnjCvar får ej
ike fattade Devereux. '
^.J-W(p0klp&j|ada,lj^jij^d Itofku inte
■ niit| jäg flfwStTijt?
om M&W'
gagnas har.
En sällsam tanke fattade Devereux.
Nej, hon har uttryckligen förbjudit
del!1'snde'deniiöUU! lih^tstödja sina
egna ord.«
MTCJ^IE K^ii^LjJL
T.
irliuset.
Läsaren , ■'tjtriUMr i 5^it i|, *4 MjÖ urf-j
samtiile^m^^n doktor Wanjflst écäi-fttd?
Mildred, att Jahn Devereux internera
.li^ae^, $J.y jfflrgj^jli^ arftap
. g^r/fi ;tyf.ktes iiafl.,<;jnef|e^|fji, v^a, gfij^ka
.^gUtoflri Hans,
stod allt. I början gjorde haUj^t^öj^-
ligt
ban
matstånd ,rpot si
i* ar d<
TLET.
tiratva
rl;
NDE
on vwiisiifui
ij: Waiusler, myiady
dnonrsnga in, Morris! .
)i*l var dagen efter det i £ör 1^1 kapitlejt
s:itt
just vid sin pral^Wga frukos"
rfrOT fih# fl'5'
igÄlAtti^JiVlÖSt tj;ri itno
— Ahnej, det behöfs inte. .
^ OIMLb c f aT\/^iy lady.
Läkaren trädde in. fryntlig
som van
som
af
UmHi s44i4Wr ^j.u.UIuDi.,,...
— God dag, herr doktor, sade hon och
före'
en (in battiS:
HMJV
den 1"°""
k till sina ögonl
so var, utfördes
sig sjclf,
k lade lukarcn för
i.f
fl
ckai||(,|i:
, j-J'1.1 p'V?lf^J'-lianI^Ä^rbr^,iv,(.llcnnHi "inJHan.iKiisötctc afMrtiiitlra om hlimbföått
AiUMadiCIdjJ t i VI v >. .K / , oM#t .hrbtilför-hvMlfcet.J.ah.stralTadMs -k
— Jag har kommit för att underrätta
.elvW^K^i^Jflf^i-^r fullgjord t.
och lät höra en
Derpå smålog
"kade
snyft 11 i Hg.
undertryckt
>Al^rÄd
— Stor tack, herr doktor, sade hon.och
hur står det till nu ined våra affärer? ,
— Med' i afTtiV^r nfA',11 j it' V i1 feli tA å tala der-
om.
. . 1
— tDbtiiäa! mig kärt: ju förr dennii sak
är klarerad, desto bättre, och hon börja-
de söka efter sin kassakor att betala sin
skuld.
— Förlåt mig, mylady, sade läkaren,
ni kanske ej vet af, att er far i går spe-
lade, spelade med en förundransvärd
lycka? 3:,,m 'lB0 1
— Nej, derom känner jag ingenting.
— Herr Devereux'Vunn 'öfver .10,000
lollars.
Lady Colvyl reste sig njip ytterst öf-
verraskad.
,Ml—<^]|lars? fr^de hon
pe^ är, vi) jietjjiaijlJe sjitnm^.
— Ja, mylally. Jag var .sTeit nnrval
Kitide d:\lianvinn'. ajt.aij skldle knappt
k tlnna t röktet, <lå iiati'varsin^ésSVag.
5bQc|i pengarn>>i'iivart ha de' Vdglt vä
i
.-J
Jled dessa ord lemnade läkaren en stor
packe sedlar.
Mylady räknade dem tyst. Hon upp-
Btälde under tiden sn mängd olika planer
och förslag.
— Vet ni. herr doktor, sade hon slutll-
iktare, men d
p&Wal! dem slagit uMiågra tänder
£|Ctj- fjf>;i^en, ant^in, ett. ^ag 1 ^.npigtet,
hvaraf s'på'r länge syntes, !>l f" bifil för-?
klarad för "farlig" och fördes enligt dok-
Mtm&mft M1 M4in?en
Tor 'dylika (larar. 'Har ulluragtoTlan sin
:tiifc'ipåli<ftt ( mtkligitimtit.ffrDetjljBfilli'jder-
man instängt iwiBDjjOsåg ut som ett fän-
g«lsq., ^iiimmaiistörtttdejruiucr^Ulipphå-
lm- (il'hv bWgSliWVot' —^tlj-lilck^ •plrttSOT1
LÄÄM3SB
samt: de hafvaen~trtgAng. ";
'•r^i-ceiiH^ewk'" rf^rH^!'A va*!:
ungefär tolf fot lun^ och lika hög och'
bred. • xJ^gro ^ Mwi Vful m a pfär syntes hP
-Vitflt ISSSiWa j PiffljEgPi®XPl.«&9cH'
nedslagen satte sig Devereux på bädden
och gömde ansigtet i händerna. Tians
beläjgjykltf >f|ivtj'ifl|(j, ni^sian utan;,)-,
h(tpp.~ 4faTi i n r Mr -wf air^ n 1? t w^o r m i g t.
På bestämd, tid bars hans måltid till
all^ä,ktjire^[s«m rtlMg yf^ide
H'd ti/1 lU^iVom JI U«^ e}H4^ l'6t£(ikte
tilltala hon.gm, naen. han svarade aldrig.|
Devere 11 xrgFuii^)mdo OcR 1 gVrtbblade hvar-J
if'">r.ihnn ivxi iusphriwlii iiy h:uiiti>)dde att
ha ii wirifämgätonlrjJi tdlla lartiniiolol
gm
terlarly iTndrecfs
don,1JHtV&^ÖJtKgätlglieÄeWäl i hand:<
H.enjii;iigeinål hade emottagit henne med
stffrtVdjfrröch hön hard^obitäläHiTftars,
oly^!^Ji^aljipB^HB^p|teså rwaysde sätt,
aÄt lonfefl \4r'\ilfcreres netifgctr i heni,e'.J
MsöMaawÄ
höra talas.
■ '/it<iii-,'ltriJiJri{dcl''-tAllflQ)Hstfi5Vftr allt
och ätt äTI t som "under'dylfki^pjmständig-
0 MiJiyc knpe
"^^ffjr/^buvluri usdari/ii
J, -? cir,,..,wL, of.°. .. ..Ä .
i* ^ac1fij nVrvr>fa
liUnM
nä^et Jbrpt^f^rctovrfl^ebbahisbraiffadlis
ifcjoci K^fcfaTnlg^tfetpiibi^aDlförfäillig. nS>en
uW^a 'rt)}sVnil(h>tlivar dettk mosbwbttb^rd-
lig:'i'i'.di<i?. /ilsild fl9 KIO fldgfliflgfiib i U
io:Etl gftivgi flfik ' banl /beåök^jaf ddktor
iVValiglötuI Dwwhux; iwnidriiridwii heunom
den förm^nee,-4>ratasosetii -'scrn !ifiöir Ii -bömjom
trfin ' s^lbord tii rtian. lärnaderförsti jjusa
pålKmntnl fnffntiliait CMgkömti, niätUJitltid
bur dttmtiäetfctt>kkullP>Hirar *>oM-l$ts(iides
latt Inte kurmaihotiotnM- viciiju -itcbiv
HaiiiPrfrgade Ihonomf blwftiflwdihwH^en
rätt T&W1 qvarJwllJhamtHiiihär;: meollian
lyckades ej få någof.direktrBV:tfr-pi-sin
^^.fla^lansla sade'
läkaren,?t\X TJlfiWOlJfCrltliga, Homerus
var en blind tiggare, Milton var blind,
Walter Scott lam och John Devereux....
ligen skull
ji^ai^istri^le. !Nta iindt1
ti vetaTivirföf lian vari
Vill nj(
an Ta
inspärrad, v-,.,- / \,r
— Nå nvåd är det med mig?
intJoitita.mlg .vét-a döt? f.< 1 -.t-i>'>"t ^
4-w Ja he.viars, milsom mången atuna-ge-
itiialisk menniska-har periodiska aj>fall7
vissa störande afbrotti edra sjäistwgariers
llli<'ti!)iliÄ,^fn/mlyhe4A sanningen
för den ,ga,mle. Mao^ansåg honom såle-,
CtPS tÖr vansinnig. Hade habWÖlgetf
någon tid varit det?
— Säg mig, doktor, frågade han, anser
ni mig för galen?
— Upprör er för all del inte!
— Nej bevars, jag lofvar er att vara
lugn.
egna oru.nt «?•'?> s >
. 4-'.Det,är då hot:, som sliUf yj^uflder
läkarebehandliug.
_i*'w .•/./•>;•!q viro
— Det kura barnet! I fångens ansigte
visade sig, d&han yttradesdetta, ettfruk-
tansvärdt uttryck af hat.
E StogWfcÖBr sd
— Jag skaU berätta fjör min dotter, om
hon liosÖitéV rti(g,'h!iir!gdd 'rti/Uiifff eiliOf
rtilg*, gädeli^n. - Tij>vf
h != *• Ja; -001: hönibesöfcer ejvu MTfd Idegsa
ord lemnade han rummet,., >f J J-1J, j :n;!
Fråiipdenna ^ag.-var Devereux i.andras
närvaro bvnriligt iifgn och tålig,", Mei>.
diatie läk.4rrit, då^!iri vat tmsäm; Wiittatj
se in i hans cell då han fällde'tlåKii af;ra;
isorii 05h !lia t„äå skulle dbJsJttHigep kun-
nat tro, attjle;y<(*tHgen, haty,-^ >ia'Bin'
nig framför sig.
r- H?a hut öfve^istat mig, mumlade
han. Hittills har hon segrat, men jag
skall -VödergiiTfei. hen.nii; jag måste likväl
vara ytterst försigtig. Om jag dör här,
såjskalkjag inte g^t niert^i^n-'
det att ha föt intat'jprrädi'i«ikan.
Från denna dag bad han ofta om skrif-
materWier fäptatJt föcdrifvavlJirteii, Slut-
ligen uppfyllde man,bans begiii-an. Nu
syssejéatt^ han ^igdiere veckor :nve^ att
•löfcfkUi? rén mäfi'gtl övaniiglf lån'gi?bref,
alla med olika pdresser. , ,
Det' borsta Här till lSrrfÖölVyl, det ann
dra till fru Griipstpne, det tredje till öf
verste Edvard Alfoyd. Detta sista bref
Siilijnadö ljk^SiJöt/n^iftX ' ) | ■>
Om dessa bref nu kommo i de perso-
'nejr§( bäntlérj, u6 Jiviikajjd^voro i'^fi,k^le;t
så skijiy^-jdjepjjaij^v^udjgp. följden bli ett
högst ovanligt uppträde pä Colvyl Hall.,
vVMeri dönoutanfjeiwfärielseiBvåmäte sa-
kent^a atl liteWaaäågGn, som .skulleivtilja
åtaga! si^r aWK)fin:tskaff«'bfafve,ii'tlllsiii
bbstätnihelSeort.iiiifn cd jV ,«ao;
>ha fiiöa itp. gpjbiin bililis tiTSTV d-jo [.
^r,l!§E^¥ö^öML'KÄiiiri1t'É't:. ,,J'IC
.iBgnr
för till någon annan medlem af sm la
gjfa, JHQ8 . !!•>*! {A '1'jM'J I 'Ml
,! Det dröjde iiokeliiBgeiförrä?:Mildred
blef - bättre-, j Hon beslöt, .^^itf, genast
Msa |jil Lc^ndonf Lord.p^lvy),fapn detta
V.L -lloft. ' _.l
— Voredet Wte bättre,;om vd!whwtf
bérömdédöktorBénjantinjättkommabit,
jfrågade^ham;t! ji:; kikv o!ini
rr?.N^ *^1 derlgen^nf, ^ull^.t^-.
^Pft^l0rafff,;,| ;,f |)() ,> l!30
1 r — Det, otyortift-clv hyiij^njed m^gne.;|tso-
/éit talat,, dret blodet' upp pu aulareds
Afe^éJI'1- rrro/t .-IT,
) noo
< > I_L . flå",'; utrörtä^e ■ hon,' jag litli* lättat.
i«;
)!
not
t'erKÖYn^ttiil Lon-
^ai^niajj Qr^nt^am sk ref tven ne bro.f till
pensionen 'i Böufigné utan' ait ^a ilJar..
'sfitiigeti' ifom ■femellertSÖrfH,tf< |åi{
'föreståndåV-ihna-n si rn iVinaiiöl) uncUVrrtät-
itatie ;dmi>tcfiiispf3 f^|jatt
|Gran.tb.amriadregerade till London, eme.
flaif honr troctde .pt VianlyVstacf^cTér; Ge-
X^ii-QkyfJAK^iidii attJ>sfkRivk odhl;betlja
'rtft1 få^?t'Å%'^riartB&i upplJ1SPiliäa,f £>mihtäni>
DeveWi,Xv, iM^.^^gjyW^Mildred ej2|,Ool^öjsisorrt rtpjUsfo 7iTr/lö "
vi /T
| ?^<5 le -I0«x;l J ioJb JJs ',
L\'
ÄSS&iK¥likj
länd t?.
. 0
fvMWfll ()?m $fiw yfaa ; j
pofa"aal' l)ai'a,,fj
^ÄVViet^it? | f
— Ja, jag nänsftlår fléti ItKi/du //j ajy tj-ickti
att du lyser ett visst intresse för Austraj-
M8:IOH auj:j
86lM*f&S?iS:S
skeppsbrott-d«rt men annars kan jag ej
ipåiminn nHg någt/U 1 ii vjlranacjK niM "
^t:Ja^dufe«ir!flftnt sagfe lfirdfifc Nu hat
fniellertid postångaren. Guldfältet an,-.
il(hbl"tettléif läyd W>tiMv«lr!!läiiÄ JIW il Bi-'
skayaviken.^(rf|e^ {Jå^itt kantra.
I/II—nfi8ryl 5JV' 1
ning? .Tanniiv Ajlsnsva *'
— Här skur lytVin pas^eramo. Låt
oss ga iiftjjoQ Öj^i; G|d|sf i|'i^n Paterso^
Reynold Jj|Ur#rtin (tt|| itl^.m — öfver,-1
:• .'^1'I(?fA^ ™ed
moda rlupipaaLu^rop f^an Mildred. som
VaiiAilfå.ii+yuhklt'beti på sfclén.0')r- :.
' '-^fJlltt ikiihi -bäi-b^nlM /älsUa'dfei]Äil--i
dredll>!
•liirnjn JK 'ij; iybnuj ..
Han ringde häftigt qc^p^W koipmo
flere. tjenare..
. Kpvn gaT it lid red' sfiirkanclé med^l och'
'sViaVt1 ViiUifcW'htlri ur !biek'
JWSli daVMMe.rJJitiri ;J r; ,]> [[jj ..
>.i tfi)enrrgamlp. tloidb .v*r Pnttrutjtlig i siij,
upi)mar^sa,mhe,^ ,1^01 lv> W jfnflp,|iun-,,
r .f^^r.k] f t\cl p; 1.1.hon' önskade,
P'jS!l^i i sina rum. och samma *'* ' •
skan '^t^kWrtM! ^n^e.P IHär htide f, ,h :
My. n(tj1v<pnynp>nm*kt >ärörde<fråi.
någon längre tids svaghet,' söm "lion ej
velat omnämna för s:n gemål. Det är
så lätt att tro, livad man önskar tro.
Lord Colvyl var nemligen sextio år och
hade hellre sett att han fått öfverlemun
sin titel och egodelar till en son i stället
'JlL.IlfV iioln i)/(')I ODJJé' : .
,p/tyslutofle,,rpp(i|d4 haiir^pb fiftfa-
le li.ng^opkap, .-Innan, hon e^ell^tid
hunnit ringa, sade magl}'eti'sören: r j j
;,J_! 'Mvldd 5v'o fö.1 'Ctt 'ögönijlicir.' ftitlcan
■ hnr Icke'i mSb^äyvära iagt,in't( jåj? iok>'
ärhrnnesifati/I) in i 11 > j •' )I)r,lt
. a^qn,fiosn. Ilar sa^vTtill tpig.|'.pcb
j!(g tror Inwl.bon sapt.., • . ,
Nå ma, hon saga .det pekså 1 mm
Wvir}o,rt<itli "}&& 3föil geMjijt ä^ågsnn
yjj,fij;rf iiDQ (0>1 rry iniiitJ ybiJfi I'
Mugnkisöréni gitjk fw<HV, tiUGiahftta
Ifflhiips^fldfti^ina rpjötd^ p^ppjpåthpppe
Den stackars (1'fcka.n ^dad^h.äftigtdaf
'J Ll Sfära .tft^jf! teade Häd,' i5r'j;ig din fa-,
'der? 'I ti1-r ni •:<> ,fi:>1
Hon.tefeion sturtd ppji i dennes i^rpjbör-
jadpwf ,häftig strid. .Derpå, ^vara^e Jfpn!
>9531 ,n:ri>iri[L]iiifiH>.,
Professorn såg triumferande på lady
Mildre<i: !ö's
OtiLilgbh 'WäV niiijetkiintjktä honiär.min
dotter,ii^r- iiaprfattade Gjfin^Ua Vi/3,|ian-
dpb — oplj,jag{släpper bewfe, ip,t.e heller,
(to pi .ei går in derpå, så underkastar
'jag mig rättslig' unaersol>nl'rtg, tnen ékall
c^å också beTrttltd' ét/fel!k tfm et fråb flydda
ökgÅK f:"til
li llilflrud blefdikblek bionyLvetaafer-
{arenhetf -, ,att, }ion , jvat beslutsam^,, IJop
J( LakéSfcb''töätté1 bina sek W öch1 var
ötH#Kt bygd. Professorn vifltä p^atestera.
(i -sriHebcyi bördpdb fcwfl J^gjsadja?:.
, i;T,Ja„mylady. , . j
Med dessa ord lade tjenaren handen på
.Ml '11,1'. -r-.fji}
professorns axel.
( );1L JJag! skall''giV,1" rttéb blott med'rtiin
dotter; '^äde Bélävahti, 10 i rruno*<i
— Detta unga fruntimmer är ejjd^ne
pjfi n s, jlffVte/,. saijl.Q l^uf"^yr>I i.ld re^,.hqn stan-j
.nar^liär.' Henry fort ut'med karlen.
Henry 'gjt/rdfe'Viiga '^idilffi'imÉtäÄfig
liéffei^^ttan 'tég^eJbrVäWtifli siha aJrrfiar-
iaeli,' bJKU! Utf; iiohora s .oaktadti jhaji? rajot-.
" K"an ni möjligen lémna karéssen pa
någon af dessa herrar? frågade Justia S i-
dare. Iflf l!*jo StJtOT/Ä 4
■ 1 —. Nej; men jag -teor lpte att de^oo
(hS*,, ty deras^retjäfOAdressprade pppte
Under cfétta samtal Inträdde'én'b6rre
med fryiiöl^li dtheend&bdb-väntöde Wll
hans tur skulle komma. Det.dwi.tde ijpjck
loke i länge förrän-, ,^p|n ^,mj>'cket
^nUesfe I ^^insjamt^me^^itjepsfe-
-mannep, att han ''-|trlgt,lyssnade'de^å.
Dereher aflägsptidé, ha'n sig hastigt 'ufau
att uträtta!sitt&end^. .I)J',/t,
l< Denné man var doktor.Wanfeler.
t b öl :1-jW r.Of ii.i;j^,oH
st/iaid.f
'/I
3rH
I
I
.JUfftrt
:mi 'i1--: '
lijj &-j6 |*i
j 1 nuu vy'i 01 no v i ii
SJÖTTOjNDEi KAPITrLfiT.-!oj
nrOft j Jtiistirui weriksarnbeté
: r SGInd e f! d e t; de 11 a>i>«?se raji p$ gol yy] Hkil,
iiTo} Jvåfai W9p'r i.TysJkljw^ jyke^eyk-
(-rr, Hjlf^si^fj P 0"3 f|^Äli11 d rpjgpjse.
,Bici<,ley?: frågade haiu da lian ,1'h11 bref
rr:. nr,ii , ;5Djn on/; .löjicyJu:"
vet färdigt. ' r'. .
— Jag vet knapt livad jag-skWJlltror'
>stllifdfl<i defiiityhiife Lt#JiiSejfjrjviflytt'},
ii nf>fN>j,WNM? SMtj^joro:
fi /; .a;mBbbxmj
' holle kan det vara eft vprK af K
r rrci^l nelle kan det vara ctr vprK al lic
Ävlii-ilnsW^ t/il^' är;Jtf
4ieföbi>ft 1b>!*Ib j; t:i7lit ir
>ri-f.lito f;bl!)tix fittisäit{t!att;bapLlla
fl^f1 J^§F!¥'V i4ttn Mö*f-fojDn( [qiö|li|t,fjesa
tta Beshii sYsynda-
de '{lé -Ufi iilt'lå f(ffViom ii(öJiigt pa<!ka
Ib -Wtiy Safct/iVc/ihlttiyifcd e 4lW^hléLUJlte?
fdr Islti fif^eshi.".:hIi'Bfeta,',bgonbji(;l{ei,fföH:
de) ^m^dlenvdl^ifl^Wy.jpi n,tjt>/;^c^fijl;junf
mt m 11U.ljfji^dW ^ J^estäntosk^
pch derfpr flvtt sam.t nu kanslie befann
tfg p'dW & >!''
•''^ettb/j^ir .ilri^iilMn<!la''kndHbR Hsatoo-
Illa'., imiöft ds(.lläda) m&fNftnail^esVptpj jiod *u
Atifftjwfrtiiv:) Wri30 ^
ni
'ledfn ,
'bffpttUifkÖsirfttetlStA^onÖi^spfektijtwivid'
jeiavögenfgaflvbjdP'nJfen oW^aii^r.vk'*
-ir,7 risH .iwgrrin!11
«jÄc^
ras tåg skulle ga, kpm äialltaget. Plgts-
tigt '4 ord 1 é Rl t) ^hii(m ^r^tbipfa^af^ilbo-
■knAt'stiimiiihh.Jlivrf . 1 f.:;.;c; B; i
VHtftn såg upp. -Dntt väte den Cra-psk^ po*
JI?PP>«n^;nH yj«r,nt rti; 11 n*;ftr
forvåhad, , r . . , . T '
— M^d' éistk V5,g^t! Syafkcfe' detinéi
iiig i t
,|hcJ Ja; liedjdcssA oéd öpgwidp/ji !* Siri
plåpbo)cj flp h, (,0g ,d eri) f ,e tt f)tf f, spiJT ,lf an,
lemnade,åt Grantham. rDet yar detsani-
rrp r in T 1. ; J J I! I,.: [iTJ 11 I'
som Jobn Devereux sknfviftill fru
soh^y Wris;' I följd bärilfinstiirliiles
"A,
fl L
is!
résib,;ldch Hiiipbiytie JustiP, åtföltjb af
ra
doli
Granthnm, lodtt 'Bipklejv gjprde sa<nim'ti
dag ^jbi^yh på. postkontoret förU hiV.
efter,, api,.några bref fijnnes der,til)
. umrrn ,j^rrti nii '• t;) : t! t>
.ktor Wangler.
— doktbr' 'Wtingler?; Ne5;:m^nff
w9ffat.B09 flfifrii oujvjJi.; rt
.; ll-wlltll borr Jfohn Devermi,x:du? ,;(j
J<.,—nI)feJ,-,iH|.e heUqr till.hor)p,ijtyT .fj.. •
— Jag tackar er, sade.Justin, k<i^ ni
möjligen säga mig om nyfiken n^gM'bref
anländt till Devereux.
— Såvidt jag vet, inga.
— Inte heller till doktor Wangler?
frågade han åter.
— Nei.
ia«r verkligen ar van
i 1 1
jag verklig"ep"ar vafisfni/i^' '(Sbi^oiinfarter
'pfi/sätWAfa gåb.i'otH 'äit ni- Uf 'RVåUfctSätta
iwmilfyttiOfitUyiaf peft$ö{®« wmjha^itt
- intresse.) jiffljftj j^;l;Fi5(^F]ljå)^s.t] ^j)tt
t bli befriad
s
^(JifxTttWij ef,''myltiril klvittlifV ilr li5Ailen
bjrrag^iätyh ilåstfr tiiötftai'Ätarn ro ibirsöf®1 ;it -
Tjfi nv/oj
11iJ/W
1 .. i r r , John.Devereux. .
ijöl/tpr^^iirifli' ^ 'g, 0.V h aTr^gfÅÅHrJl^ist
'dfrttii rif^WiéW öSaKfettilUmdlläTifJ
iII^JHaMOhittRslfrifHt ilmjtlWiliigef
batfi ibyfdrt^fiiWtnW^^ite ftV ?Ro
1.
Den var be tack t af svett.
" I-l;iiuVWallrMtJ:'lytlkf^ eMfitt^ftsa
feé .rnjlgH^fUftsffiun
■ÖinnfiHrågdterfs i? j Jjit.t ^tjtj lpe^;#,ff(<>ch
h\'lrl länge ,han äfi,^pjb]^ljide|^^: kpn-
•dre ^WfeV"MLÉåJi&r'
lan stoippade b-refvpt 1 fickan och Sltyn-
uadrt Hyre r (cif h^s tfirf t' t i 1 lliaWå Ull kaffet,
dWp1 iian"rbö^iidld éölJaikWév.illltVi.lIii^as-
saremjfråtgadei hoboin; h-yadt jbstpi fä1^0'
Ua,ii j svairrfde at,q ^an P
Sf&oavg h ni;>[.
tt- Papppr! för pn stund sedafi var en
'bVtVe1 hiir1,' fe'dm''bjiplig Wigit'fråri^olf-
Vöt. "Ju^ tlrtJr (Mt'vafP fltj brfch)' 1 ,j '[
' I— iDeW^T brpf;, var, Witt; ljairl jbalrl l<Jm-
natjpa/gidcf,! j<(j
iat/r
n-j}?.
ttats
har, derpa ar jag fullkomligt saker.
'1 'tJnderciéi '(io^Forn/^tfoV ll'(so^„'foll
hans hatt af honom. Uppassaren WkVn-
tfädé's%lått ti,gå>Upp (Möf äobd^Äéktorn
ej ftck den: :at|t ^itto p.rdp,ntH|^fjrtog, |>an
dpn if, ^lg ^pch; bfitr^ijc,det|.(, H^nj^åg
M alt pyettremmen ,var sänder och för-
stod nu altt> HoÉsIl^t slog'h'iin upp|i^8a-
töir siV k^åWi^t på!axelVi,'att haHfapiiade
Séifveteii/bbb utröpådeiyiil j.;>fitl>'l
nu fö^ttfilp jjig detli 'Ddft karlen
iiir slugare; änj jBg'!t9oddpt)i|fan b^Hl^gt
bj-efv^tf 1 m^,|i^tt; och-h^ngjpk jnqm-
,l,ande för f5i^.s^lft följd"åf uppassareus
förvanacfé blickar. ""
j:;- ",j; ''(Pört^ttPfng.)
■ il^ffifiietiJlii-^ u.-ju_iJij. fI fl
it tTfkimtti d é n s f ;o t ö g nr n-
f i a tel|l flf.l Hr, Z.jj lnt,i:,ä^lér jOjcb be*
skArJrtiflftagen.v
4 Pjotoprafenj ;M^d eller jitatj ben?
Kamrater e me 1 1 a n.—Pet-
tersson (efter middagen): Jag mår inte
riktigt bra. Det jamar så vådligt i ma-
gen. Lundström: Jo, der ser man följ-
derna af att sitta och vräka sej med
harstek.
y, - adc^tonde k:a,pitlf^v
fqlin Iteyereux vänder s^g till ,«a-
gelcka sändebudet. '
lOJl^^; lirtrTiTn .rfrf -rovrid
r ( Två dag^r h^e f<jygått, sedap doktor
Wang}er glömde sin iiatt ['Dev.érfeux''9'ell,
4å bär! en fö^middälf sätfi 'öttkWté wh
intog ttägra' förfrlskningar tillsammans
med.en.utlähaingi Öe'båda herrarpeta-
lade pbl-itik... 1|;ji 1;y',1
, ; rDoVtorn-.badp stjäl ||n hatf på^bordft.
Samtalet blef äut lifligare, doktorn olet'
häCtig^c^h yld .en (^försigtig rörelsp knuf-
fade tian sin haft ned' på gdlfvet rti ed arm-
båfe^nl / Han' 'böjde1 sig genastr' libd 6c h
tiptito^ -döt^Iaiéti iobscrvéradp. !ej,< lattniå-
gpf fallitl nr J^isiybin(aj. ^an js^ljde ji^lce
^atfpfljjVfixJ^r^/f^, bordet utan satte den
ptV hufvudet, ty kap måjStc nu.gå.oc^e-
.lan lian hqfligt helsat.Älfi/Wgea,1 äiliiirs-
nälli lr:i ti' Mg:Hantiäde d^éK éjl Jliulrtfiit
t jag ! slfj},' iörirän {rättnliiiigiln såg ;pedlpå
gplfMjii oqb. fpiU'i5^e attjetJi/brPf låg der,
Hp$,jtpg) upjj> ,^,et pph lästpjUlapsJfrHten:
; — Locd öeci.1 Popvs, a s. v > ,
^o'i^ lörclv(föcl 1 f>epj-'s' vltf erigelskaään-
1
debtiriitt fså vtif. det éj !uödlörli^É,: aVt fKTm-
lingpn-gjörde 'stoirW ö^ori.H f! 9 f_j g f > !jO
Främlingen skyndaderftfgytjocft ^ffer
dqktjjri). MJOFIHai( ) .M .i.
— Ni har förlorat ett bref, min herre.
i+~3ag, nejv ni mässtiair Qt, svaradftdenne.
t'l—fJagjbfcr ptni ursäkt, raPnidett^,bref
låg ?brtida"l5^(lb-isi84^ der:ni! nyss
rt, -4- Jag lliar. lin te ribaft någt)t;brfif; wed
mig. Då doktorn sadeidettartog hap brpf-
vet i0ch :läste utanskriftc|n.,ypm främlin-
nen blilVit:öfverri>skttd då han läste den,
så-hado deiv -gode doktorn dubbelLskäl
dertill, ty ej blott dcn§egendomlig adres-
sen var egnaff ättf väeka lians öfverrask-
ning, utan änntrmer handstilen, som han
tJn5rtkptjyiiI,igepUändp^.
, Främlingen m,ärkte dojktorns bestörta
-J ■ ■ :.i ,11,1. flJlO 77
mm och frågade: .. . ,.
— TillhörWrd.Met? Wf1 ! ^ ty hld
xi äfii?i)t^^1jffc^som.Hä'^{än
beftt rid ig: buMrdirai.gin i;iit[ tfj*"
Främlingen trodde ej.t,(jt.t jOrdf|iäM.f,
men var nog höflig att ej viärt detta. Han
bugade sig och gtckr
^ ,IJan. Jyir, ^krjfirit „t}ll Sändebudet,
'mätTTlA.dé aökt&ril oroligt,vså fér^hifn blef
ensam. Med darrande hand bröt han
brevet, Vehf ftistedP.ss Inn^^ållfj ■,
, I f^ljci afffji^y^n^^^er är
Jag bnderteckpad, briti.sk undersåte, så-
spm si.nnéssvag inspa'r/äd å iitjf dårhus,
%(t'art!^t^l6tthi'bref år'däTerAdU'"ffagÄer
triylöhl, sohii SwibrttMiLns. rshj-esenitiitnt
DPbt o Öra 11 a,n d s pn/ip pj k .>*'<■! ,att, så
f#Jt *ffB, fjöjligt
att utröna,buruvida
o.. - f
Upcoming Pages
Here’s what’s next.
Search Inside
This issue can be searched. Note: Results may vary based on the legibility of text within the document.
Tools / Downloads
Get a copy of this page or view the extracted text.
Citing and Sharing
Basic information for referencing this web page. We also provide extended guidance on usage rights, references, copying or embedding.
Reference the current page of this Newspaper.
Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 1, No. 4, Ed. 1 Saturday, May 9, 1896, newspaper, May 9, 1896; Austin, Texas. (https://texashistory.unt.edu/ark:/67531/metapth202850/m1/6/: accessed April 25, 2024), University of North Texas Libraries, The Portal to Texas History, https://texashistory.unt.edu; .