Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 1, No. 42, Ed. 1 Friday, January 29, 1897 Page: 1 of 4
four pages : ill. ; page 22 x 15 in. Digitized from 35 mm. microfilm.View a full description of this newspaper.
Extracted Text
The following text was automatically extracted from the image on this page using optical character recognition software:
4*
K>
/
/ t
TEXAS
PiHRHl
NYHETS- OCH ANNONS - TIDNING FOR SVENSKARNE \I TEXAS.
1 Arg.
Austin, Texas, Fredagen den 29 Jan., 1897.
Vol. 1. No. 42,
Kläd mwl El
o
För män, gossar och barn,
YTTERROCKAR EN SPECIALITET.
Vi äro nu redo,att emottaga edtr och att till eder försälja mäns, gossars och barns k'äder till de lägsta priser som någonsin existerat ^vår s*ad
Vårt lager är nytt och rikhaltigt, som ni för öfrigt sje fva veta; samt förse Ida med de allra senaste moderna. Våra primer kan ej öfverträffas i bil-
lighet i staden Austin. Kommen och gören ett besök hos o?s. Högaktningsfullt,
DON WIL
UTFALL och INFALL.
Olas'
Först och främst vill
jag medela läsare och
lä-arinnor, att ''Onkel
adress nu mera är.
Jeruslem, Palestina.
Palestina får emellerstid icke lör-1 dentlig p«no-tol att sitta p&!
koitas ti'l "Pa.", ty då går "gamlin-; * * *
gens" pa-t åt, åt "skoven". Jag
kunna nag lfara tre potater—medan
[ en annan, hvem som htlst, skalar en.
£ • Och derför är jag tre skålpund och
trettin ort tyngre än andra skå.iingar
ha för sed att vara.
Att sptla piano är en konst, men
'Härd iir den. Jag lärde m g spela
både kasino, seven upp och pidro,
piitsh på en enda hväll; detta fastän
pianot var las'gammalt och fastän
två bl id saknad s i notboken. Ob-
-erve<a: J ig hade icke ens en ar-
sände honom fäljande poetiska tele
gram, som val Linder "las" för ho-
nom dagen före startaredan, och som
Johnson, denna tidnings eg are, har-
medelst anmodas till än la honom
tryckt, häftadt och skurit.
Bajbaj, hedersmurfvel du,
/ Dito, dito, lilla fru -
Helsa gobat, om han frodas.
Hvilket aftmig starkt förroodns. * \
Konung David—öfvrllö.1
Är det helsa till en död;
i Men ändå — väl, du kan vifta,
Ka min helsnlug in i grifta.
När du när Ar—aracks bärg,
Drick då uti benen merg—
Det för dig ej bli 'r ett hinder—
Bild för J. B., mig och linder.
. Säg sultanen rent besked,
Säg att jag är rysiigtvred,
Att jag kommer snart med sviter
Förhaii armgjort armeniter.
O. s.
Adehom Dyrrtiws härliga poem i
ett af denna tidnings senaste num-
mer har lockat mig till att skrifva
än ett på somma gudomliga språk.
Så—lyyssst nu!
Aj oas en gång a landagent
And såld • bjutifula trakter,
Jag tjänte mår den tventi cent
An evvri tunnland, bui it oänt—
Oän aj fell rof för Amors magter.
Aj älskale en flicka söt
Och hon, hon älskade tebaka
Änd tilldimig "yes" och varsamt snöt
Sig. Mende tagin förflöt
Änd fcchi, schi—blef en annans
maka.
Änd när jag ensam oakar runt
In detta hära jämmervalley.
Mitt här, som förut var så brunt
Är nirli becksvart novv; but strunt.
Jag lefver, tast de' ä' besvä' 11.
Jabl Åkes.
I så här genomusla tider kan det
vara bra alt fritt och för intet få kän-
nedom om huru attbö'ahvadbotfär-
digt är. Jag vill derför offra herr-
skapet några små nyttiga vinkar.
Att bö:a skor tillgår på följande
sätt:
Drag dem af tillhörande fötterna
och sök komma underfund med hålets
natur, samt om det befinner sig å
olvan-eller underredet. Skulle det
det ha sitt tillhåll i sulan, så sl ippar
inan dit hvad som helst* från et
strykjärn till ett klappträd; der ses
nämligen icke fixnir.gen.
Ofvanlädrets sårnader är det der-
mot mera krångligt med, å^in
stone om skorna skola användas till
balskor. En bit välkokt rågmjöls-
gröt och en snebb af ett vanligt
köksförkläde hjälpa dock ganska
långt.
Om både sula och öfverläder äro i
farten med att göra s:g osynl ga, an-
ser jag det vara bäst att först taga
ny sula till det gamla lädert—cch
sedan ersätta gamla lädert med n) tt
sådant.
That's all.
Och har man det så ställt att
tvätterskelön måste sparas, så vänder
man sina underkläder en ellt-r två
gåger hvarje månad; ja, det förstå-
om man har några underkläder: är
man utan, 3å inbesparas dfen der
summan i alla fall.
Rudfangsten.
Af Francis Williams.
(Forts, frän fcreg. n:o.)
VI ansåeo emellertid, att vi fätt till-
räckligt med rudor -ooh började tänka
p i hemfärden, då någon af oss i en olyck-
lig stund yttrade, att han kände sig
hungrig och genast märkte vi, att vi
allesammans voro det. Men någon pro-
viant hade vi ej medfört, bärtiden var
ännu ej Inne och det enda ätbara, som
för tillfället lanns att tillgå, var rudor-
na, men, huru hungriga vi än voro, ha-
de vi dock ej lust att i det råa skick,
hvari de nu befunno sig, angripa dem.
Lyckligtvis var en af oss lngenlör, en
verklig ing-nlör, det är en person, som
vet allting, och visste han äfven, att i
närheten skulle finnas en liten bebo ld
gård, der vi kunde hoppas få vårt uiat-
behof tllllredsstäldt.
Vi tågade alliså med ingeniören i spet-
sen dit, men, när v.l väl kommo fram,
fannsendast bemma en gammal gumma
och, så snart hon fick syn pä oss, bom-
made hon omsorgstullt igen både fönster
' ooh dörrar.
i Till en börj in kunde vi ej förklara
detta ogästvänliga emottagande, men
lingoen tid efterå höra, att orsaken här-
till varit våra kostymer.
Och docit voro vi (med undantag af
agenten och informatorn) iförda de mest
faslorab a sportdrägter. En af oss. som
gjorde anspråk på att betraktas som fi-
skan'ex professo bar en randig så kallad
bundtröja, sydväst af yll filt och höga
snöi kängor, on annan bar ett plugg, som
derför sannolikt för en hop amerikansk^
"tramps" eller/andra lösslSppta frihets-
bröder och ville derför ej på vilkor släp-
pa oss in.
Efter mycket parlamenterande flngo
vi dock Icke låna, men mot kontant 11-
qvid, som räcktes in genom det det på
gläht försigtlgt öppnade fönstret, köpa
en stekpanna samt något smör och salt!
Derpå slogo vi i vilda Skogen läger,
han med tyrolerhatten fick i uppdrag
att agera kock och snart fräste de stör-
sta rudorna öfver en sprakande eld, VI
afvaktade med otålighet resultatet och,
när så ändtligen vår kock förklarade, att
måltiden var färdig, trängde vi alla på
för att först komma fram—alldeles som
om vi varit på en fin supé.
Ja, så tränga vi oss 1 känslan af ålder
och värdighet gerna först fram till lif-
vets stora bord, men, då vi en gång nal-
kas grafven, då ha vi icke så bråftom,
då håila vi ej så roga på ålder och före-
träden, vi stiga då gerna åt sidan och
säga till den närmast efterföljande: ' Var
så god och stig på, jag har ingen bråd-
ska, jag väntar gerna, åh för all del, jag
ber."
Derefter begåfvo vi oss med de åter-
stående rudovna, förvarade i en till hälf-
ten vattenfylld träåtting, på hemvägen,
men måltiden hade varit ganska klen]
och, då vi väl utkommit på elfven, blef i
informatorn hungrig igen och började
få hallucinationer. Han påstod bland j
annat, att elfmynningen liknade vikeD
▼ id Neapel och, då vi händelsevis hade
den bolmande masugnsskerstenen i rätt
Unie med Vårdkasberget tyckte han, att
detta senare liknade den måtigbesjungna
"kratern af Vesuv."
"Der ser ni", utropade han, "kommer
en båt med en skara , från någon vln-
skördsf^st hemåtvändande unge män.
Se huru ynglingen, som tagit plats 1 fö-
ren, lutar sig öfver sin mandolin för att
accompagnera sig till någon svärmisk
aria, kanske Rigolettoarian: "Lätta som
himlens vind ärö de sköna", och se nu
möter dem en annan båt med unga flic-
kor, som med en laddning af Ohrysan-
ihemum och hvita liljor "—något hvltt
framskymtade i båten—" farit ut för att
mö, a dem. Nu nalkas de b varandra och
ynglingen vid roderåran slungar till de
unga siguorinorna ett gladt skämt, som
af dem lika gläd tigt basvaras."
Detta var inlormitorns ll.uslon, men
var dock verkligheten, som vi funno,
när vi kommo närmare, helt annorlunda.
" Ynglingarna" i den. förstnämda bålen
voro inga y.igliugar alls utan stabla män,
som återvände icke från någon vinskörds-
lest men Irån koliossing på en engelsk
ångare och han i (ören lutade sig icke
ö.ver någon mandolin,-utan åt korf och
bröd ur ett matskrin, som han hade
knät, och "ynglingen vid roderåran
tivilken sistnämnda 1 parentes sagdt ej
var någon åra alls, utan en 1 förbifarten
uppfisKad bräda, hade ovänligt nog bedt
sigiioriiiorua hålla ur vägen och för öf-
rigt draga dit pepparn växer.
Hvad s utligen åter "de unga signor-
Innorna" beträffar, så voro de duktiga
matronor, som sannolikt 1 minst 50 vårar
älskat och lidit och syntes de allt utom
"lätta som himlens vind", tvärtom syn-
tes båten tungt lastad, och voro de nu på
väg 1.11 en ö med några baljor linneklä-
der för bvkning och tänkte sannolikt
trinst af allt på Chrysanthomum och
hvita liljor.
Men informatorn, som kommit i ett
legat der en hel dag förtöjd. Välvilliga
händer ha gjort den pjesen stor som ett
vanligt matsalsgolf, så att om en mörk
höstnatt en mindre båt törnar pä den,
springer läck och går till botten, så kun-
na de ombordvarande helt lugnt krypa
upp på den och der (jvarbllfva, tills de
följande morgon upptäckas och afhem-
tas.
När vi slutligen utan vidare äfven tyr
nalkades kajen, ville agenten såsom pre-
numerant pä "Djurvännen" uppfiska ru-
dorna g«n6m att vid båtens sida skölja
trä&ttingen i vattnet, men ur gick bott-
nen och rudorna 1 sjön.
Nu uppstod en mindre treflig scen, ty
dfi vi obetänksamt nog alla kastade oss
åt samma sida för att efterse, hvart ru-
dorna tagit vug-n, höll båten på att kan-
tra. Agenten gaf till ett rop af förskräc-
kelse och bad oss för allt i verlden sitta
st illa, ty h ide han läst 1 "Tidskrift för
Helsovård", att det var myck t farligt
att konstra i båtar.
Emellertid aflägsnadc sig rudorna helt
lugnt i sluten trupp.
Den största af dem dröjde dock ett
ögonblick qvar, hvarefter hon med en
smäktande och tacksam blick på agen-
ten viftade ett. slag på stjerten och lör-
svann så i den klara vågen.
Bl ut.
Stilprof.
Ett tji^fknep.
ran
s
pflrainteom en kortklippt nattrock, kan-
tad med gröna band, och villf han anses 1 slags extas, trodde sig dock prompt vara
såsom framstående jägare, ooh en tred je, j nnrheten af det sicöna Isapoll och d tta
: som medförde en alpstaf ocn dessutom I fastän vi påpekade, att namnen på de
' hade ett slags hufvudbonad, hvars form ! närliggande öaine och näset "Storgry-
* * | och-utseende gjorde det troligt, att den | lan1', "Lil grytan" ooh "Fäbodevallsha-
* ] förr tillhört någon i en ättestupa i Tyro-j rar" ej kunde, ehuru egande i cch för
Man bör skaffa sig så mycken len omkommen engelsman, gjorde an-; sig en sydländsk vacker klang, anses för
"lärdom", som man kan få fa't u i språk på renommé såsom turist och \e- italienska
Kan man ej lära sig Min, så bör
man åtminstone lägga an på att hlifva
mästare i kons ten att skala pota is.
Vid en profskrifning i Stockholms
gymnas um för studentexamen bör-
jade en yngling sin afhmdling om
Erik den fjortande på föjande sä t:
"Sinnescvag och dessutom omgifven
af dåliga rådgifvare kan jag ej annat
än på det högsta beklaga Erik den
fjortonde"—samt slutade sålunda:
''Så går det, när föräldrar ge sina
barn hertigdömen!"
*
* *
7ill Anna Andersdöller i Sthlarp.
Jag får med några rader låta dig
veta huru jag mår det är gått å jag öns
kar att dessa raderfinge träffa dig vid
samma goda tidning min kärn vän
och fåstermö kåmmer du dock ej
ihåg när du vid min sida låg på min
arm du lila sö a å gud det endas såg
varje köss å famtak väcktes lif i kär-
leken — det var en söndasmå^on jag
stod upp å-klädde mig då gick* jag
till korkan för att få träffa dig, men
när jag kåm till korkan då] var du
inte där då böjja jag å tänka att du
har en annen kär — såm ung och
oförståndig jag än vill räkna dig en
öngling helt okunnig ånkring än
kjuge år dåck vågar jag att skriva få
ord af ömt begär till dig min lila
flicka åm du mig håller kär, förr har
du varit lik en vallme ros jag ett
förgö lande blad, men nu är du lik
e t fikona träd såm] löfven äro fallna!n,ng"
utaf trädet det växer så högt upp i, '*an Kia' s'^
sjun det måste till jorden nederfalla skrifb^d-'-S_kön(t att
tu den såm blir föraktad utåf sin lila
vänn sen blir han föraktad utåf alla
— åm morgon när jag vaknar vem
saknar jag då jag vaknar lila vännen i
såm är långt härifrån ack kär.iste
Anna min vackraste vänn kåm till i P^es borta
För omkring tre månader begaf
sig en hr L i Paris, der han vid Rue
Ballu bebodde er. präktig vånig ,med
sin familj ut på rpsor. Våningen med
allt hvad deruti var lemnade han uti
portvaktens vård. Två dagar efter
hans afresa hö 1 en lastvagn på hvil-
ken låg ett stort dyrbart skåp utanför
huset. Fyra karlar hoppa le ned
fiån vagnen, och en af dem vände
s g till portvak en med orden:
"Vi ha ett skänk^kåp här som hen
L. beställt. Hvar få vi lof att ställa
det?"
Portvakten blef visserligen något
förvånad öfver sändningen, hvarom
han ej blilvit underrättad, men lät
emellertid de fyra männen bära upp
möbeln, hvilken de, tung som den
var, med icke litet besvär lyckades
få upj) för trapporna och ställa i tam-
buren. Så gåfvo de sig i väg, port-
vakten stängde dörrarne i dubb a lås
,och allt blef åter tyst der uppe.
Följande morgon kommo de fyra
karlarne tillbaka med samma kärra,
men derpå låg denna gång endast
en liten obetydl g möbel.
"Vi gjorde ett misstag i går," sade
mannen från gårdagen till portvak-
ten. "Skänkskåpet, som vi buro upp
skulle ej till herr L., utan i stället det
här liPa skåpet, som ligger på kär-
Vi få lof att byta om."
Portvakten följde dem utför trap-
porna, liksom den föregående dagen,
ombytet försiggick i hans närvaro
och de fyra k rlarne togo med sig
det stora skänkskåpet, som föreföll
att göra dem betyddigt mera besvär
än det hade gjort dagen förut. Men
allt gick bra, skåpet stod snart åter
på lastvagnen, och denna rullade
bort från huset som åter stod tyst
och ö le.
"De arbetarne," tänkte portvakten
förnämt medlidsamt,'' de få minsann
göra skäl för sig! Så mycket knog
bara för ett litq£ skåp! Vi löntagare
ha det då bra mycket bättre."
Tre månader ha sedan dess för-
flutit, och en dag i förra veckan åter-
kom herr L. med sin familj till Pa-
ris.
"Alt väl bestäldt, min käre C?"
frågar han portvakten, som står bu-
gande vid dörren.
"Ja, monsiegnur, allt i ordning,
tittat i hvarenda vrå morgon och
qväll.... allt i sin otduing."
Herr L. gör ett slag genom rum-
men. Jo, Gud ske lof, allt i sin ord
Z)er ha vi tjuiarne!
"Omöjligst," vågar portvakten in-
vända, "jag var närvarande båda g&n
gerna."
Emellertid söker man nu öfver
hela Paris efterde fyra fciofvarne, och
deras kamrat, som satt i skänkskå-
pet på dess fard både uppför och
nedför trapporna. Han gjorde sin sak
bra under tiden mellan kamraternas
besök, så bra att skåpet var betyd-
ligt tyngre när det afhtmtadt s. Men
en kär börda var det i alla fall och
den tt tänkta planen mycket listig.
"t>e der arbetarne äro ett pack,
och jag var en stor åsna!" tänker
portvakten.
' DÖD.
Eugene von Boeckman egare utaf
det största tryckeri här i Austin, dog
i dag på morgonen vid fyratiden.
Orsaken var blod.Örgijtning.
OBSERVERA.
HON. W. J. BRYAN'S tal
wå't nä>ta nummer.
uti
CAPITOL HOTEL,
(Midt emot Temporary Capita!.)
Priserna äro från $i.oo till $1.25 per
'ag T. A. BURDET.
AUSTIN, - - - - TEXAS.
CENTRAL DRUGSTORE,
Cor. Congress ave. & 6th st.
Glöm inte då ni äro i behof af me-
diciner och dyl kr, att gå till
John H. Chiles,
Apotekare.
W Clerq. Bosley,
806 Congress Avenup.
Utför allt som till skrädderlyrknt hö-
ror. Kostymer, sydda efter beställning,
från $12 ocn upp. Byxor frän $3.50 ooh
upp. Äfvensu färgnlng, rengöring ooh
reparerlng ullöres fort och billigt.
Han slår sig ned vid sitt kära
vara
hemma... .öppnar en af lådorna.,
men hvad ärdetta? Alla lådor äro
ju öppna!... .tomma! Han går ut
i matsalen, öppnar skåpet.. f. tomt
.... hvarenda silfver.->ked, hvatenda
Hans fru gör under ti-
Jag för min del är "champignon"
inom det området, tror mig om att
lisar stackars tjenaren af — ack om
jag hade vingar såm vita svanen bär
loolpedarle. i VI väcktes för öfrigt snnrt ur värn : skupe jag mig svinga dit ingen
Men den goda gumman, som naturligt- j drömmar derigenom, att vi tornade på i fajskhet ;jr a(]jö acjjö m*n vänn
vis ej hade mycket reda ja den stora en I elfven midt I farleden utlagd större, Johanswn frän Mol|a Nol.
verldens finesser, kunde e) tro. att men-1 fyrkantig trukoloss, som sages vara ut- •" .
niskor, utan att ha gjort nåkot ondt, gin- lagd der som ett evärdligt minne af, att j gården ^vilket jag tror att <lu halsat
I go utstyrda på det sättet och tog hon oss; en gång förr i tiden en iventk lastångare | på mig någon gång.
mig i höst den 24 Oktober jag vetlden samma PPtäckt i sina privata
väl att du slipper inte förr — den 24 j g"mmor
Oktober han kåmmer såm en tar å i "Portvakten! Hvar är portvak-
1 ten?
Denne kallas upp, upprepar att
han aldrig en dag lemnat våningen
åt sitt öde. Men när han berättar
om de frya karljarnes besök två gån
Rosette & Beaty,
VAGNMAKARE.
Colorado street, mellan 5:te ooh 8:te
uatornu. Agenter lör all slug af finare
åkdon. Finare reparermg af åkdon ooh
koiiln? al hästar ut föres. Kredit iflf-
ves till samma priser som för kontant.
Pianon och Orglar.
816 Congress Avenue.
Nyaste och senaste modens pianon kan
erhållasd.rekt från faktoriet genom mig.
Första k lass garanti. Priserna varierar
från $105 till $1KS. Kom Ihåg platsen!
DELNOS.
Dr. F. S. Gasper,
TANDLAKARE
Kontor: 704 Congrt
Avenue,
AUSTIN, TEXAS.
F. SAFT,
handlar med importerade och inhem-
ska likörer, viner och cigarrer. Va-
rorna htmskickas (ritt. 117 East
Sixth street, midt emot Driskill Ho-
tell, Austin, Texas.
Bukters Tailoriiig Co.
Fint skrädderlarbcte en specialitet.
Byxor sydda efter order från $3.00 till
#10 00. Kony-rier sydda efter order frän
10.00 till ftio.oo. Skjortor från)91.00-
och hö-'re.
THEODORE LEDEL,
Manager.
721 Congress Ave. - - Austin, Texas.
TAG EJ MITT ORD FÖR DET, men
fråga E'r apotekare, köpman eller gran-
ne, hvllkd begagnat "Warners Whlte
Wine of Tar Byrup", och de vilja omta-
la att det är den bästa hostmedloln Pä
{orden. Pris 25 och 50 cents
ger om, då går ett ljus upp för herr
L.
Breflada.
Fallifihus Kandidat, Waco: — Emedaa
vi lör tillfallet måste begagna oss utaf
Amerikanska sättare, så kan vi omöj-
ligen denna gång upplylla cr begäran.
Upcoming Pages
Here’s what’s next.
Search Inside
This issue can be searched. Note: Results may vary based on the legibility of text within the document.
Tools / Downloads
Get a copy of this page or view the extracted text.
Citing and Sharing
Basic information for referencing this web page. We also provide extended guidance on usage rights, references, copying or embedding.
Reference the current page of this Newspaper.
Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 1, No. 42, Ed. 1 Friday, January 29, 1897, newspaper, January 29, 1897; Austin, Texas. (https://texashistory.unt.edu/ark:/67531/metapth202888/m1/1/: accessed April 19, 2024), University of North Texas Libraries, The Portal to Texas History, https://texashistory.unt.edu; .