Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 6, No. 38, Ed. 1 Thursday, September 19, 1901 Page: 1 of 8
eight pages : ill. ; page 22 x 15 in. Digitized from 35 mm. microfilm.View a full description of this newspaper.
Extracted Text
The following text was automatically extracted from the image on this page using optical character recognition software:
Å tx* UuivcJSit/
• •
TEXAS m POSTEN.
LIBERAL POLITISK NYHETS-TIDNING FÖR SVENSKARNE I AMERIKA.
6te Arg. Löp. No. 384.
Austin, Texas, Torsdagen den 19 September iqoi.
Vol. VI. No 38.
McKINLEY DÖD.
Allmän sorg utigenom hela
landet=Begrafves i dag
i Canton.
HANSS1STA AFSKEDSORD
Theodor Roosvelt är nu president-
Lofvat följa i McKinleys
fotspår.
M
President William McKinley är
icko mer blund de lefvandes antal.
Tidigt i lördags morse telegrafera-
des utöfver landet den smärtfulla
underrättelsen, att För. Stat:s så
högt älskade och allmänt aktade
president utandats sin sista suck
ki.. 2.15 rå natten. Efter de för-
ut så hoppfulla läkarbulletinerna
om att presidenten tydligtvis vore
på bättringsvägen och med all
sannolikhet om några veckor skul-
le kunna återtaga regeringsbesty-
ren, kändes meddelandet om hans
död så mycket smärtsammare.
Sistlidne torsdags morgon vak-
nade presidenten ganska stärkt
och kände sig efter en rätt sub-
stantiol måltid särdeles uppfriskad
och hoppfull. Senare på dagen
visade sig presidenten mera orolig,
men det ansågs bero på att den för
ut intagna maten ej riktigt passat.
{f Dessutom voro krafterna betyd-
* ligt medtagna, emedan presiden-
ten alltsedan attentatet föregående
fredag ej kunnat mottaga några
näringsmedel, utom litet köttex-
trakt och medicin, och då man
därtill tager i betraktande, att han
▼arit van vid träget arbete och
■tändig sysselsättning, men nu
måste ligga overksam, fjättrad vid
sjuksängen,förvånades ingen öf-
▼er att patienten kände sig mindre
* illfredsställd och ingen var vidare
trolig däröfver.
På torsdagsnatten förvärrades
look presidentens tillstånd. Han
(lagade öfver matthet och pulsen
,log ända till 126 slng, med tem-
jeratur 100 och respiration 30.
Vid «&dan temperatur skulle pul-
sen enligt läkarnes utsago endast
rifvit 96 slag. Detta förhållande
>poad£ läkarne, som hade svart att
förstU orsaken till att patientens
h>arta visade sig så svagt. Kl. 2.50
på fredligs morgonen, utfärdade
de närvarande läkarn® en bulletin,
att presidentens tillstånd var kri
tiskt och uppväckte allvarliga far-
hågor. Hjirtat var ej kännsligt
för några stimulerande medel.
Kl. . 25 telegraferades, att presi-
denten var så svag,att han tydligt
vis ej kände några vidare smärtor,
tryknin och andra kraftiga bjärt-
itimulerande nie U1 hade ringa
verkan och man fruktade det vär
jta. Döden kunde inträffa när-
(omhelst genom hjärtats utmatt-
ning. Kl. 4.15 på morgonen med-
delades att presidenten var något
"lättre och att läkarne ej ännu
gifvit upp allt hopp.
Fredagen bringade ingen vidare
indiing i presidentens tillstånd.
Fruktiin och hopp omvexlade i
läkarnes och de öfriga uppvakt in-
des eller närvarande! hjärtan.Före
klockan sex på fredagskvällen var
det dock tydligt, att döden ej var
långt borta och att det endast var
en tidsfråga, när de sista bunden
mellan kropp och själ skulle upp
lösas, och anstalter gjordes för eti
f
sista farväl melldh den döende pre-
sidenten och hans närvarande
släktingar och uppvaktning. Den
ene efter den andre gick med
ljudlösa steg uppför trapporna till
tröskeln af sjukrummet, där de
kastade en lång, sorgsen afskeds
blick på den med döden kämpande
patienten, för att sedan med tår-
dränkta ögon draga sig tillbaka.
Kraftiga läkemedel användes
och presidenten kom åter till fullt
medvetande samt begärde att få
se och taga afsked af sin dyra
maka, se ni i så mån^a år troget
stått vid hans sida. Den sista
timme som han lefde och bade
sans tillbringade han tillsammans
med henne, sedan läkarne dragit
sig tillbaka. När hon kom in
upplystes presidentens ansikte af
ett matt leende. Hon satte sig
vid hans bädd och höll hans hand,
under det den döende maken, hvil-
ken hon älskade så högt, sökte
ingjuta mod och tröst i hennes
sorgtyngda hjärta. Och trots
hennes tysiska svaghet, visade hon
sig i denna svåra pröfningsstund i
besittning af en stark själ, så att
hon kunde uthärda den Kvalfulla
skilsmässans bittra stund, utan att
helt och hållet uuka under. Men
hvad hennes sargade hjärta led,
det vet endast Han, som ransakar
hjärtan.
Presidentens afskedsord.
De sista afskedsorden pre-
sidenten ställde till sin kära
hustru voro: Guds viije,
icke våK, >iå ske!" Under
de sista medvetna ögonblic
ken hörde den närvarande lä-
karen, dr Mann, huru presi-
denten framsade de om gud-
hg hängifvenhet och förtrö-
stan vittnande afskedsorden:
Farvöl, ai.i,a, FARväi,! Det
äB Guds väo. Hans vu-ie
ske!" Dessutom hördes han
frainhviska. liksom för sig
själf, orden i den sköna hym-
nen: "NäKMUE, min Gun,
tij.F DN ." Sedan började han
att yra och efter kl. 7.50 på
fredags kvällen förblef han
sanslös till kl.2.15 råLoiitiAos
mokoonen, då hans frigjorda
ande, lossad från förgängel-
sens stoft,kunde draga "ännu
närmare" den Gud,han under
jordelifvet tjänat med trohet
och i dödsstunden förtröstat
på så orubbligt. President
McKinley visade sig hafva en
ädel, kristlig karaktär, hvad
helst han företog, hans tro
uppehöll honom äfven i dö-
dens stund, och hans sista
ord skola alltid med glädje
ihågkommas af hvarje kri
sten, i hvarje land. En skö-
nare dödsbädd låter knappast
tänka sig. Såsom han lefvat,
så dog han.
Mer än en har förundrat sig öf-
ver att president McKinley, som
de först dagarne efter attentatet
syntes repa sig så raskt, plötsligt
och med en gång dukade under,
och det utan läkarne, fastän med
skickligaste i landet, kunde för-
klara orsaken härtill. Det har
därför af mer än en satts i frå-
ga, om icke de af lönmördaren
använda kulorna voro förgiftade.
När presidenten aflidit, beslöts det
både i vetenskapens intresse och
for att landets befolkning måtte
få veta verkliga dödsorsaken, att
anställa en obduktion på liket. En
sådan utfördes äfven på lördags
ä. m., och i den af läkarne utfär-
dade rapporten säges i bufvudsak:
"Kulan, som träffade bröstbe-
net, genomträngde ej huden och
gjorde ringa skada. Den andra
kulan passerade genom uedro de
len af magsäckens båda väggar.
Båda hålen voro slutna, men såren
visade sig angripna af kallbrand.
Detta var äfven förhållandet med
det af samma kula i njurarne å
stadkomna såret. Kulan påträffa-
des icke, ty man bade ej X-strål-
maskinen till hands. Ingen
inflammering af magbinnan eller
andra delar upptäcktes. Hjärt-
väggarne voro ganska tunna. Som
sårea ej syntes hafva börjat läkas
det ringaste och hela vägen, kulan
passerat genom kroppen, var an-
gripen af kallbrand, kunde ingen
operation räddat presidentens lif.
Döden var en direkt följd af kul
såret".—Denna rapport är under
tecknad af 15 vid obduktionen
närvarande läkare.
En af dessa, dr Eugene Wasdin,
var af don öf vertygelsen att kulor-
na varit förgiftade, medan ett par
andra läkare icke alls kunde göra
ett sådant antagande, ty de hada
sett många andra kulsår, som visat
sig alldeles lika som ifrågavarande,
fast de voro vissa om, att kulorna
i omnämda fail ej varit förgiftade.
Emellertid skall en noggrann ke-
misk undersökning göras med de
öfriga kulorno i attentatmannens
revolx er.
När man märkte slutet nalkades,
sändes bud till de bortovarande
kabineUsmediemniarne och vice
president Thea. Roosvelt. Denne
sistnämde hade strax efter attenta-
tet kommit till Buffalo,men då han
sedermera såg presidenten och
hörde läkarnes rapport om hans
tillstånd, re^te han till staten New
York för att jaga bland Adiron
dackbärgen, fullt öfvertygad om,
att den sårade presidenten snart
skulle bli återställd. När sedan
presidentens tillstånd förvärrades
och kabinettsmeulemmarne kalla-
des till Buffalo, var det svårt att
kunna få bud till Roosvelt, men
efter åtskilliga försök och genom
utsända kurirer, lyckades man
slutligen finna honom och med
möjligast största skyndsainhet
återvände han, högligen förvånad
och nedslagen, till Buffalo, dithän
dock icke ankom förrän lördags e.
m., då han genast begaf sig från
stationen till Milburns residens
föi att uttala sitt deltagande för
fru McKinley.
Därifrån åkte han till sin per-
sonlige vän, mr Ansley Wilcox'
hem, hvarest de flesta kabinetts-
medlemmarne väntade honom och
där han i deras närvaro aflade sin
ämbetsed att såsom För. Stat:s
president efter bästa förstånd
uppehålla landets grundlag och
försäkrade, att han skulle sträfva
efter att fortsätta den politik
president McKinley följt för lan-
dets fred, välstånd och ära. Li-
kaledes anhöll den nye presidenten,
att kabinettsmedlemmarne, åtmin
stone tills vidare, måtte bibehålla
sina portföljer.
På folkets begäran uppsköts
begrafningsfärdtn till Washington
så att de i Buffalo varande stora
folkskarorna skulle få tillfälle att
kasta en sista blick på deras älska
de president. På måndagsmorgo
nen fördes president McKinleys
jordiska kvarlefvor till Washing-
ton, där stora förberedelser gjorts
att mottaga presidenten för sista
gången, och på tisdagen hölls
sorgegudstjänst i Washington,
hvarpå liket fördes till kapitolie-
byggnaden, där det i rotundan
beskådades af ofantliga människo
massor. På onsdagen företogs
begrafningsprose8sionen pr järn-
väg från Washington till Canton,
Ohio,presidentens mångåriga hem,
där han i dag,torsdag den lKsept.,
Uigges till ro i det sista hvilorum-
met.
PRESIDENTENS KISTA.
"WILLIAM MCKINLEY.
Född den 29 januari 1843.
Död den 14 september 1901."
Ofvanstående är inskriptionen
på den kista, som innehåller do
jordiska kvarlefvorna af martyr-
presidenten. Donna kista är för-
färdigad af rödt cederträ, vackert
skulptcradt och klädt med tinaste
svarta kläde. Det inre är beklädt
med koppar, öfverdrageu med
vackert satin. Ett franskt slipadt
glas betäcker kistan efter hela dess
längd. Det yttre omgifvande fo
dralet är af rödt, tinpoleradt ce
derträ. Hörnen äro försedda med
sk iningar af polerad koppar och
handt igen äro af samma material.
På toppen åf detta yttre fodral är
fäst en kopparplåt, bärande sam-
ma inskription som plåteu på ki-
stan inuti.
Hittills har fru McKinley visat
sig i stånd att uthärdade ansträng-
ningar, som hon på grund af be-
grafningen nödgats underkasta sig,
och det har förvånat alla, att hon
kunnat bära sin djupa sorg med
sådan kraft och utan att duka un-
der. Hvad hennes läkare mest
frukta är. då donna stora själspän-
ning är öfver, när alla tillrustnin-
gar ocn ceremonier äro förbi och
hon befinner sig ensam i sitt hem i
Canton, där hon nu i så många år
alltid varit van att se sin make vid
sin sida och åtnjuta hantjuVständi-
ga sällskap.
Kondolenstelegram hafva kom
mit från snart sagt alla delar af
världen; kejsare, konungar och
furstar såväl som privata perso
ner hafva på telegrafisk väg ut-
tryckt sitt stora deltagande och
beklagat förlusten af en president,
hvilken vetat att så allmänt vinna
aktning och kärlek och i all syn-
nerhet sitt eget folks hängifvenhet.
Så många som yttrat sig om den
atlidne presidenten, bland dan som
kände honom och voro närmare
bekanta med honom, har ingen
haft annat än godt att säga.
Ingen har dock kunnat egna den
allidne en vackrare tribut än hans
egen hustru gaf honom, då han
under resan genom Sydstaterna
ett samtal sade till en person i New
Orleans:
"Känner Ni major McKinley?"
frågade hon den besökande. "Äh
nej, ingen kan känna honom, eme
dan man för att sätta fullt värde
på honom, måste känna honom
såsom jag gör, och jag talar nu
icke om major McKinley såsom
president. Jag talar om honom
såsom min make. Om någon kunde
förstå hvad det är att hafva en
sjuklig hustru, klagande, alltid en
invalid under tjugofem års tid,
sällan en dag frisk, och likväl al
drig Löra ett ovänligt ord gå öfver
hans läppar; han är just sainma
ömma, omtänksamma, goda gen-
tleman som jag lärde känna, då
ban första gången kom till mig
octo anhöll om min hand. Jag
kiinner honörn, emedan jag är hans
hustru, och det är mitt högsta nö-
je att erkäDna detta, icke emedan
ban är president, utan emedan
han är min maKe. Jag önskade
att kunna hafva sett honom i går.
Jag ältkar att se honom bland det
folk, som han söker tjäna så tro-
get. Men jag läste hans tal i mor-
se; jag läser alla hans tal. Jag
endast önskar att jag kunde hjälpa
honom som jag borde. Men han
är så vanlig, så god, så tålig. Han
skänker mig all den tid han kan.
Han glömmer mig aldrig, huru
brådtom hon har. Men jag skall
bli glad då hans offentliga tjänste-
tid är förbi. Jag ville ej att han
skulle tjäna en andra termin, jag
ansåg att han hade gjort nog för
sitt land, och nu vet jag att han
gjort nog, och när hans termin
utlöper, vill han gå med hem och
vi skola slå oss ned i ro, då han
skall tillhöra mig."
Ett sådant vittnesbörd gäller
mer än någon annans offentliga
beröm.
Och sedan presidenten besökte
Texas hafva vi härnere i Södern
älskat denne nu hädangångne man
om möjligt högre än förut. Det
var som om han genom detta be-
sök kommit oss närmare. Därför
är sorgon öfver hans förtidiga
bortgång så mycket större. Om
det är något falk, som sörjor ho-
nom innerligt och uppriktigt, är
det folket i Texas.
Legislaturen.
Herrar* lagstiftare arbeta fort-
farande på anslagsmotionen, men
efter hvad förljudes hafva de snart
afslutat diskussionen öfver den-
samma, så att sessionen väntas
snart bli upplöst.
Vid underrättelse om attentatet
mot president McKinley och haus
senare inträffade dödsfall antogos
i båda kamrarno passande sorgo-
resolutioner. Dessutom beslöts
att på torsdagskvällen (i kväll)
hålla ett gemensamt möte i repre-
sentanthusets stora sal att ära don
atlidne presidentens minno. Gu-
vernör Sayers, senatens president
Hrowning samt talman Prince sko-
la uppträda som talare och en stor
re kör under prof. Ludvig skall
leda sången.
Naturligtvis kunde ej heller
denna extra session aflöpa utan att
huset tillsatte en undersöknings
kommitté. Ett rykte ville veta,
att några af statsämhetsmännen
afdrogo 10 proc. af biträdenas
löner att därmed betala gamla
kampanjskulder. Undersökningen
visade dock att rykterna varit fal-
ska. De hade sin grund däri, att
några af kontrollör Loves biträ-
den, honom ovetande, gjort en in
samling och betalat en revers, ty
de yisste att annars hade mr Love
nödgats sälja sitt eget hem för att
komma ur skulden.
Texas legislaturen är mycket
fallen för undersökningar.
TEXAS,
RAN ANTONIO.
Styrelsen för San Antonio In-
ternational Fair har i dagarne
utsändt atlischer ät alla håll och
kanter,både inom och utom staten,
tillkännngifvande att denna landt
bruksutställning tager sin början
don 19 okt. och fortgår till och
mod den 30 i samma månad. Bland
andra attraktioner omnämncsCon-
ternos berömda musikkapell, som
skall gifva dagliga konserterundor
utställningen. Som många nytti-
ga och lärorika såväl som vackra
och ovanliga föremål uppvisas vid
sådana tillfällen, l>orde en hvar,
som kan få tillfälle, göra ett besök
vid en sådan plats.
MANDA.
"Små sår och fattiga föräldrar
bor man icke förakta", såsom
ordspråket säger. Detta har hr
Carl Stenholm fått erfara sannin-
gen af. Han hade nämligen ett
litet sår på handen, men han an
såg det icke vara af någon bety
delse tills blodförgiftning inställde
sig, så att ban måste anlita läkare.
—En olycka inträffade härom
dagen i hr V. Moreils gin vid Dry
Creek. En af do där anställda
arbotarne, hr John Magnuson,
skulle gå uppför en trappa från
ångmaskinrummet till gionen, då
han på något vis halkade och föll
ned pa ångmaskinen, där en skruf
skar ett 4 tum långt och 2 tum
djupt sår i högra låret. Han må-
ste skyndsamt föras till Elgin, där
doktor Nordlander sydde ihop och
behandlade såret. Det var i alla
fall en lycka att det ej blef värre,
såsom det lätt kunnat bli.
DALLAS.
Den årliga Texas State Fair
öppnas denna höst den 28 sept.
och fortgår till och med den 13
okt. Att dömma efter den utsän-
da beskritningen och de redan för
ivarje särskildt dag uppsatta pro-
grammen, blir denna utställning
i är mera attraktiv och sevärd än
någonsin, och gonoai ett besök
därstädes kan en person förena
nytta och nöje på samma gång.
Konserter gifvas dagligen två till
tro gånger.
—Herr A. Hagg, (547 Cochran
str., bade don 10 dennes gläd jet
att få välkomna en arfvinge, en
gosso på ej mindre än 11 pounds.
Såväl moder som son botinna sig
väl.
—Herr C. A. Holmquist har
r^gt till Granberry, Texas, att ut
föra arbete åt det bolag, han har
anställning hos.
MANOR.
Herr Oscar Johnson var sistlid-
ne fredag, den 13 ds, utsatt för en
olycka, som kunnat hafva högst
svåra följder. Han hade anställ-
ning i hr Alfred Andersons gin,
belägen omkring tre mil sydväst
från Manor, och var ofvannämde
dag olycklig nog att få ena armen
mellan en remskifva och den därå
löpande rommen. Därvid blofvo
båda benen i underarmen afbrutna
på samma gång en stor del af
skinnet på armen mellan armbå-
gen och bandiedon flåddes af. Hau
vistas 1111 under läkarobebandling
i Gust Carlsons hem, men innan
benen i armen kunna sättas rätt
och spjälkas måste läkarne söka få
den söndorlitna huden läkt, och
om ej blodförgiftning inställer sig
hoppas de kunna rädda armen från
ampntering. Dock torde det drö-
ja tills i november månad innan
armen kan brukas. Det är i alla
fall en särdeles smärtsam skada,
men Texas Posten hoppas med
hr Johnsons öfriga vänner att han
snart må blifva återställd igen.
TAYLUR.
På tal om ny.t medlemmar i vår
svenska koloni, kanske dot icko
voro ur vägen omnämna att det
till familjen Albert Lindgren kom-
mit två alldeles nya sådana, två
raska och rara pojkar, som visser
ligen ännu behöfva sin moders
omsorg, eftersom do blott äro litot
öfver 011 vecka gamla, då detta
skrifves; men med tiden bli de nog
ett par raska farmare och Texas
Posten får två prenumeranter
mera, hoppas vi. Modern befinner
sig frisk och kry och "pappa''
Lindgren ser lifvet i ljusa färger.
—Herr Henry Johnson, en glad
och trellig ungherre från Fort
Worth och broder till fru E. Se-
verin, har antagit plats hos iirman
T. W. Marse & Co. i dry-goods
butiken, hvarest han tillhandahål-
ler tyger, kläder, skodon, m. 111.
så billigt, att man kan tro sig
hafva fått lem för intet.
—Uti R. II. Talleys stora butik
har William Swonson tagit an-
ställning som biträdando bokhålla-
re. Landsmän borde hälsa på
honom vid tillfälle.
—Vbkunna donna gång omnäm
na, att miss Alma Spong från
Huttotrakten tagit anställning hos
familjen Ike Lewis, och hoppas vi
att hon skall trifvas där, ty sven
ska ungmor hafva vi visst icke för
många i Taylor; men med tiden
kanske det blir bättre hiii äfven
detta fall.
—Det är med nöje vi omnämna
att vår goda stad går framåt på
alla områden. Icke minst gläd-
jande är, att dot ser ut som om
svenskarno började sätta tro till
Taylors framtida utveckling, såatt
flere af dem flyttat bit, både ut på
landet och in till staden. På lands
bygden, helt nära staden, hållor
hr Claus Lundell på att åt sig upp
föra ett stiligt boningshus, och
våra "gamle settlare" glädja sig
hoppet att någon gång fram i höst
få hälsa hr Lundell och hans präk-
tiga familj välkomna till våra byg
der.
Herr Aug. Lundell har köpt
sig en 100-acres hörnlott af tint
svartland och ämnar nog också 1
en snar framtid bygga och bo där-
städes.
PARIS.
Mr och rars M. H. Parkor från
Blossom voro i staden den 17 ds på
väg hem från Grooslieck, dit de
kallats oå grun 1 af dotterns, mrs
I'. 11. llayes, sjukdom och däref-
ter timade död. Hennes man var
borta för tillfället och kunde ej
nås med telegram, huru man för-
sökte. Då han i lördags hemkom.
var hans hustru död och begraf-
ven utan hans vetjkap. På ons-
dagsnatten hade han drömt om sin
hustru och därvid hett henne ligga
på bår. Drömmen gjorde ett så-
dant intryck på honom, att han
nästa morgon begaf sig på väj?
hemåt, och då han hemkom fann
han till sin stora sorg att dröm-
men varit alltför sann.
QIDDINGS.
Under en stark åskstorm, som
rasade här i trakten den 14 dennesx
träffades två döttrar till en gam-
mal neger af blixten, som slog
nod i^boningshuset. De blefvo
båda allvarsamt brända, isynner-
het don ena af flickorna, dock troa
de båda komma sig.
EL RENO.
Härifrån meddelas, att stnden
Cordell, hufvudsäto för Washita
county, hemsöktes af eldsvåda
sistliilno fredag, därvid hela af-
färsvärlden i staden brann ned.
Dagen därpå erhöll hel trakten
däromkring ett duktigt rägn, si
att bomullen fick en riktig rotblö-
ta.
HONDO.
Såsom en följd af att han skulle
försöka tjufåka på ett västetat
gående frakttåg häromdagen, lig*
ger Vicente Rodoiguez, hemma-
hörande i Eagle Pass, och väntar
på transportion till San Antonio
hospital. Vid försöket, att olofligt
åka på en af fraktvagnarne, föll
han ned på spåret och fick högra
b<met så sönderkrossadt, att det
måste amputeras ända upp vid
höften. Trots uppropade olyckor
af detta slag, tinnas alltid några,
färdiga att riskera lif och lem för
några mils tjufskjuts.
JEWETT.
Jordbrukarne bär i trakten bade
ett allmänt sammanträde härstädes
den 14 sept. och organiserade eu
"Fruit and Truck growers Asso-
ciation." Afsikton är att plante
ra frukt och grönsaker i sådan
myckenhet, att de kunna arrange-
ra om en roguliär export däraf.
Omkring 40 förmögna och försig-
komna jordbrukare bestämde sig
för at*. gå in i denna affär till kom-
mande år. Jordbrukarne på
många andra platser kunde med
stor fördel organisera sig på sam-
ma sätt och för samma ändamål.
FAIRFIELD.
Enligt rapport från landet gjor-
de de rägn, som föllo i fredags och
lördags, mera skada när i trakten
än något rägn på långliga tider.
Några jordbrukare tingo hela sin
gröda förstörd, synnerligast på
låglandet. Bomull, plockad och
kvarlemnad på fälten såväl som
den på buskarne bortsköl|des, så
att skadan vill gå upp till flera tu-
sen dollars. Hälften af broarne i
countyet blefvo äfven bortryckta
af rägnet.
DECKER.
Den tolfte septembor hölls det
sista mötet under detta missionsår
af Decker tilial-afdelningen af
Kvinnornas af M. E. kyrkan Ut-
land* - Missionsförening. Denna
fllialafdelning organiseiades något
öfver ett år sedan med elfva med-
lemmar, h vilket antal förökats un-
der året till tjugosex. Möten ha
hållits hvarje månad, hvilka varit
väl besökta. Stort intresse har
varit rådande och Gud har rikli-
gon välsignat oss genom Andena
närvaro. Somliga möten hafva
särkildt varit bön- och vittnea-
bördsmöten; andra åter hafva eg-
nats åt underrättelser om och från
missionärinnor och inländska bi-
belkvinnor, 0111 metoder, fram
gång och t>ehof på de olika fältea
uti hednavärlden; och känne. viow
mycket bättre bekanta med mis-
sionsverksamheten än tillförne.
Afgifterna för året, insända tili
afdelningskasaörcn uppgå till $27.-
60. Två suliskribenter till "W.
F M. Friend" och ett dussin
Lössen Studies" hvarje månad,
göra sitt att bidraga till mötena*
intresse. Ilerrej gifve att det
ingående året må blifva ännu me-
ra fyldt med veiksamhet och väl-
signelser.
Upcoming Pages
Here’s what’s next.
Search Inside
This issue can be searched. Note: Results may vary based on the legibility of text within the document.
Tools / Downloads
Get a copy of this page or view the extracted text.
Citing and Sharing
Basic information for referencing this web page. We also provide extended guidance on usage rights, references, copying or embedding.
Reference the current page of this Newspaper.
Ojerholm, J. M. Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 6, No. 38, Ed. 1 Thursday, September 19, 1901, newspaper, September 19, 1901; (https://texashistory.unt.edu/ark:/67531/metapth203036/m1/1/: accessed April 19, 2024), University of North Texas Libraries, The Portal to Texas History, https://texashistory.unt.edu; .