Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 3, No. 37, Ed. 1 Thursday, December 8, 1898 Page: 2 of 8
This newspaper is part of the collection entitled: Texas Digital Newspaper Program and was provided to The Portal to Texas History by the UNT Libraries.
- Highlighting
- Highlighting On/Off
- Color:
- Adjust Image
- Rotate Left
- Rotate Right
- Brightness, Contrast, etc. (Experimental)
- Cropping Tool
- Download Sizes
- Preview all sizes/dimensions or...
- Download Thumbnail
- Download Small
- Download Medium
- Download Large
- High Resolution Files
- IIIF Image JSON
- IIIF Image URL
- Accessibility
- View Extracted Text
Extracted Text
The following text was automatically extracted from the image on this page using optical character recognition software:
6.
TEXASdPOSTEN, AUSTIN, TEXAS, TORSDAGEN DEN 8 DECEMBER 1898.
STANDÄRET.
Svensk historisk roman
snapphanarnes tid.
—af—
PEHR SPARRE.
från
(Forts, från föreg. n:o.)
TRETTIONIONDE KAPITLET
Nätet brister.
Det första König yttrade då han
enligt aftal åter infann sig var:
♦ —Nu är anstalt fogad om båten
och redan i skymningen ligger den
på passande ställe; men hur går det
med officeren?
—Bra, vill jag hoppas, svarade ba-
ronessan.
—Hvarifrån har ni få t honom?
Hur heter han?
—Känner ni denna handstil?
—Den liknar baron Rosenlantz'.
—Ja, af helt naturlig orsak, eme-
dan det är hans svar på min anhål-
lan; var god och studera.
—Här s'år ju ingenting om någon
resa? Blott de få orden: med nöje
skall jag efterkomma er begäran
Dessutom saknar episteln utanskrift,
datum, titulatur och namn.
—Ni glömmer ju aldrig i.tt vara
poliskarl till kropp och själ,eller med
andra ord, tro alla menniskor hafv.i
ondt uppsåt.
—Visst icke, visst icke, min nådi-
ga baronesst! Men i fall expeditio-
nen misslyckas, blir jig derlör an-
svarig och måste ega fullgiltlga be-
vis för att det (arliga uppdraget fri-
villigt åtagits.
—E't sådant kan ni få när baro
nen anländer, hvilket dock troligen
ej sker förrän vid midnatt.
—Hur går det <i& med nödvändig-
heten att afsegla härilrån i mörkret,
på det man ej må upptäcka hvartåt
kosan s'.älles?
—Emellan mi Inatt och dagningen
är fyra timmar. Vi behöfva således
alldeles icke frukta för tidens otill-
räcklighet, så framt ni håller ldgom
långa tal med baronen och har de
erforderliga dokumenten i b red-
skap.
— Det låter nästan sim ni ville
begära offentlig förp.issning till fien-
den.
—Visserligen är ni en mäktig man,
men danskarne torde ändå ej ha syn
nerlig aktning för edra frisedlar. Af
denna orsak lär det väl bli klokast,
att vi resa inkognito och att besätt
ningen lägger ut båten igen så snait
jag, ledsagad af mina tvenne följe-
slagare, stigit i land. Endast för de
svenska 01 logslarty ens skull, som
kryssa längs kus en, behöfva vi ett
certifikat att vata stadda på lofliga
vägar,jemte en af eder undertecknad
namnrulla öfver alla i båten befintli-
ga personer. Kalla baron n för mä
ster Sven, mig h ans hustru och ku
sken vår gårdsdräng Hans. Var
äfven god och lemna så mycket rum,
att ett fjerde namn kan inflikas,- i
händelse lian önskar medtaga den
af mig ännu okä Kla, men säkert föl-
klädda snickaregesällen, soin kom
hit med svaret från Karlshamn, till-
lade hon lör att utröna oir. König
genom frågor till huspigan fått veta
Adalberts besök.
— Naturen begick ett stort misstag,
när ni blef qvinna. Ert hutvud hade
biittre passat åt en statsman.
—Säg hellre, att vi begge kunnat
uträtta mycket, om vi va1 it fö:enad •
till ett äkta par.
—Då hade j ig säkert fått dansa
• efter två pipor, nemligen kungens
och min kära makas.
—15ehagar ni spisa hos mig i af-
ton?
—Det skulle j ig med högsta nöje,
m;n jag är redan bjuden af borgmä
staren och måste innan dess uppsätta
de skrifvelser ni begärt. Hur tidigt
b fal er ni kusken komma bit för
att lemna handräckning vid inpack-
ningen och sakernas nedbärande till
båten ?
—Jagbehölver honom icke förr än
vid bryggan, emedan min utstyrsel
blir obetydlig. Deremot ställer jag
de qvarlemn iile 1 ffek'erna under ert
beskydd. Så snart Rosenl intz sti-
ger af hästen, skall ni lå underrättel-
se dcrom.
Fastän befallningsmannen tog af-
sked nr-d fö 1 nöjd uppsyn, var han
långt ifrån väl tillfreds. Å ena sidan
manade honom baronessans från tve-
talan fria öppenhjertlighet att dämpa
alla misstankar; å andra sidan före
föll det otro'igt, att hon blott för
hans skull vågade s\ mycket.
—Ja, sade han efter en stunds be-
sinning, med mina egna ögon måste
jag se baronen här på platsen, för att
tro sagan om h ms frivilliga delta-
gande i ett fai igt älveuty, hva-ai
han blott skörd, r besvär, och de:
vore mycket värdt au veta hvi m den
der så kallade gesällen var som be
sökte henne. Ingenting är dock be
gripligare än ku ki ns upp ör.md •
Underrättad att lian skulle följa med
ryckte han blott på axl ma < ch sva-
r.de: se så, börjar hon 1111 igen. Han
har ej gjort ringas'e för>ök a t lå
träffa henne. Här fin-> inte mer än
eit sätt att utleta sanningen. Jag
vill låtsa vaia blind, laga dokumen
ten i ordning och a-restera henne
på minsta anledning att hon bedrar
mig.
Efter denna monolog satte han sig
vid skrifbordet, arbetade en stund
och gick slutligen till borgmäst rens
hus,der han tillbragte aftonen i godi
sällskap.
Enligt det gamla skärgårdsord-
språket: "Östanvind och käringt ä-
'a börja med blåst och sluta med
väta," hade en hård, ostlig kultje
hela dagen drifvit ma-sor af moln
framför sig; men mot aftonen b ef
vinden mindre stark, sedan han
sprungit till nordlig, och från den
hastigt betäckta himmelen nedföll
ett fint regn, som mörknade luften.
Man kun le således biittre höra än se
de bägge ryttarne, som kommo ri-
dande på skånska vägen och stanna-
de ett st) eke utom tullporten, der
den ene hoppade ur sadeln och gick
in i släden, medan den andre åter
vände med hästarna. Om ti et varit
dager, skulle fotgängarens klädsel
väckt uppseends. Hufvndbonaden
bestod i en slät hatt utan alla piyd-
nader. Kroppen betäck'es af en
bondkappa, så snäf att ilen knappas
skylde bröstet, långt mindre ett pu
framskjutande pistolkolfvar jemte
ett blankt värjbälte. För öfiigi spa
ade han ingalunda sina ben, kom
snart till b ironessan von Sturmfels'
boning, undersökte huruvida por en
befans reglad, och då detta tj var
händelsen smög sig in i förstugan.
Här drog han af stöfl irn 1 och gick
app ör trappan med lörsigtiga steg,
stannade vid det yttre 1 limmets döir,
hvars nyckel ljudlö-t kiingvreds, så
att en öppning uppstod, genom hvil-
ken han kunde höra livad som der
inom sades, ehuru nian talade med
dämpad röst.
-—Var förnuftig, yttrade barones
san; det är alltid en god handel att
med några få timmars Ciuktan vinna
välfärd för hela lifstiden.
— Bättre 1 i k väl, svarade kusken,
att icke gifv 1 nacken till spel. Jag
besviir er vid allt livad ni har kärt,
öfver gif ilen dåraktiga, outlörbara
planen!
— Har du någon klokare uppgjord
till hands?
—Ännu står landsidan oss öppeti.
—livart vill du komma utan goda
hästar? llvatje bonde är 1111 1 era en
förrädare, oc h om vi vore nog lyck-
liga att unaslippa Königs efterspa-
ning 1 r, fordras flere cygn för att på
smygvägar uppnå norska giiinsen
eller närmaste danska posteiing i
Skåne. D \ssutom väntar kiys-aren
här i grannskapet ocii kan blifva
tagen, om lian, siknande oss ef-
ter den uts..tta tiden, vågar sig för
nära.
—Bty dig inte om honom. Ilan
måste alltid anse något hinder möj-
ligt,och om vi ej komma vänder han
till sjös. Ja, lyd mitt råd. Ännu
spisar de hos borgmästaren, och in-
om en half timme är jag tillbaka
med skrinet och Königs tvenne hä-
star.
— Af allt det der tillåter jag ingen-
ting mer än att du hemtar skrinet så
snart jag lyfter upp gardinen. Sedan
träffas vi vid båten,
—Åtminstone skall jag lägga van-
tarne på en af befallningsmannens
pistoler, lör a't i nödfall kunna skju-
ta mig för pannan, mumlade han och
gick.
—Nu torde det vata min tur att
få företräda, tänkte Ad ilbert, på-
drog åter stöflarna och lät höra sin
närvaio.
Vid ljudet af hans steg fattade ba-
lonessan det på bordet stående ljuset
och skyndade honom till mötes.
— Hjertligt välkommen, Adalbert,
sade hon. Jag började frukta, att
du skulle uteblifva; men ser med
glädje huru kärleken segrat öfver
alla betänkligheter.
—Det är endast vänskapens till-
bud som skänker tnig mod. Låtom
oss resa innan oöfvervinneliga hin-
der uppstå!
—Om en half timme skall jag
vara färdig; måtte blott regnet fort-
fara.
—På denna s'dan midnatt klarn. r
himlen icke.
—Jag vill se elter om du spår
sant. Härvid satte hon ham ljuset
upplyfte gardinen och * låtsade be-
trakta väderleken. Allting gynnar
oss; nu skall aftonmåltiden smaka
godt.
Utan vidare inbjudning sitte hon
sig vid < tt litet framför soffan du-
kadt boid, gjorde tecken åt sin gäst
att äfven taga plats och började spi
si med snart sagdt onaturlig glupsk-
het. Adalbert följde stillatigande ex-
emplet, så länge man bara höll sig
till lätterm, men när hon slog vin i
glasen OLh ville klinga med honom,
sade han:
—Vore det icke försiktigare att
spara buteljt rna tills vi kommer på
sjön.
—Dt' ck du helt obekymradt. Jag
har flere i korgen der borla.
* —Må ske. Skål för kärleken, vän-
skapen och troheten.
—Ja, lefde de alla tre!
— Hvad menar du att König skulle
säga, om han stod i ett hörn och såg
o s.
— Han skulle önska blixt och
dunder öfver våia hufvudcn, Men
hvad i Guds namn var det? En å k-
knalt!
—Riktigt, och af den värsta sor-
ten ändå. Himlen saluterade vår
aflärd, men kanonerna ha litet för
brådtom.
—Skämta icke. Ar du mätt, så låt
oss stiga upp. Hör du, återigen e
ki all!
—Jag älskar dunder cch blixt,
antingen de vankas öfver eller på
jorden, och skänker aldrig efter de-
serten.
-Någon sådan kan jag ej an-
skaffa. , i
—Hvad du är älskvärd, som låti r
mig bidraga till kalaset.
— Huru skall jag förstå dig? Vinet
var väl icke för starkt?
—A nej! Men jag må^te håll? ord.
Ifrån sjelfva konungens af Danmark
hot har j!ig hemtat en kostlig tårta,
som redan blef påbörjad den tid
då j g sjelf fuskade i s ckerhandt-
verket. En dylik klenod måste na-
turligtvis väl lörvatas under träns
porten. V
—Sluta en gång med dessa vanvet-
tiga tal! ropade b ironessan och reste
sig, men neddignade åter dödsblek
vid synen af ett järnskrin,hvilket lik-
som genom trolleri blifvit staldt på
bordet.
— Frukta ingenting. Visserligen
drar meta len åskstrå!ar till sig, och
allt socker brännb irt; men vänskapen
utgör en god afledare, om det fuktas
med ångerns tårar. Se hit! Här
ligger^mitt respass. Var god och läs
dess innehåll.
—Jag vet icke språket hvarpå det
är skri t vit, svarade hon med sam-
mantryckta tänder, stirrande ögon
och darrande löst.
—Kanske genom dennas tillhjelp?
fiågade han småleende och fram-
räckte chiffernyckeln.
—Jag ser nu att jag är förlorad.
Straff.1, med hån 1 mig icke. Härvid
makade hon sig åt sidan.
—Blif stilla!.... Mina pi-toler äro
likaoåtkomligaför sjellinördaien som
fienden.
—Hva 1 blir mitt öde?
—Hör mig med uppmärksamhet.
Uian att vilja undersöka diiffjedrar-
na, måste jag minnas, huru en ung
yngling biet räddad ur elände och
fick plats att skörda krigäära. Deras
begagnande kan endast utsäkta ge-
nom beiiofvet att aftvå en oförtjent
skymf och den oemotståndliga kraft,
hvarmed kärleken rycker oss ned i
afgrunder, om den ej upplyfter oss
till 1 imlar. Länge höijdes hans
kinder af skammens brännande rod-
nad vid hvarje erhållen belöning,och
aldrig hade han vågat höja andra än
skygga blickar mot tapperhetens
p-, is, om icke ödet öppnat en lysande
bana lör hans verksamhet. Hvarför
fick han ej sluta med godtgörande
af ett nödtvunget fel? Hvarför skulle
han mista sitt hjertas renhet och
offra på sinnlighetens altar? Del
båtar föga att skylla på frestelser;
sällheten flyr och återvinnes icke
genom snart öfvergående njutningar.
I dessa drag är min bild tecknad;
men den måste afspeglas från en än-
nu mörkare sida. Solblind ef egen-
kärlek och lidelser, slöt jag ögat för
faror som det varit min skyldighet
att upptäcka, och nu står jag, lik en
redan läld btottsling, utan rättighet
att jäfva medvetandets hårda dom,—
utan rättighet att kräfva ansvar i iä
dei neslandets namn.
—Hvad hindrar del senare, om du I då jag vid min hitkomst i dag hörde,
har lust? inföll oaronessan.
—Din egenskap af qvinna och din
godhet att genom en djefvulsk till-
ställning lösa mig från all tacksam-
hetsskuld för åtnjutna välgerningar.
Tiden ilar undan; vi måste skynda
att uppgöra vår sluträkning. Med
en kyss på pannan störde du den
oeifarne ynglingens fromma tro, att
qvinnans hjerta var alla dygders
hemvist; med en kyss på pannan be-
seglade den pröfvade mannen sin
vunna öfvertygelse, att det ädla ej
längre fins i en vansklig verld.
Minnet af att ha skändligt mUsbiu-
kat vänskapens namn och lemnat
förödelsens märke på den strand, der
du gästf itt emottogs må blifva ditt,
af menniskor osynliga,evigt gnagan-
de straff. Behåll dessa papper. Se
till huru du kan undkomma lagarnes
glafven, och lek aldrig mera me I
hvarken staters eller likars öJen.
Farväl min baronessa! För en gång
i sin lefnad kände fru von Sturmfels
s g utan svar. En stum,' men ärlig
helsning var allt hvad hon fö) mådde
åtsadkomma, under det Adalbert
lemnade rummet, nära nog omkull-
stött af den hastigt inkommande ku
sken.
—Gud förbarme sig öfver oss!
suyf ade den senare. Skrinet är
liortaget. Se här har ni ett rep;häng
er sjelf innan Kön g får sina spår-
hundar lö-släppta!
—Skrinet är räddadt, svarade mat-
modern underbart lugn. Jag har
funnit ditt förslag godt. Sadla hä-
starna ojIi möt njig utanför södra
tullpotten; vi resi landsvägen.
Man kan lätt föreställa sig den
hastighet hvarmed befallningen
verkstäldes; ku len tycktes ha vingar
i stället lör ben.
När König, som bedt borgmästa
ren vara tillslädes vid iuskeppningen,
hörde klockan slå tolf, utan att ha
fått hud om baronens ankomst, hör-
j.ide han bli orolig. Efter hållen råd
plägning begåfvo sig beg^e htrrarne
i II hamnen, der de funno båten
qvarligganile samt en stadstjenare
påv.ikt, för att hindra dess afseg-
ling förr än vederbörande gaf sitt
samtycke.
—Antingen har Rosenlantz lurat
henne eller också fiuktar hon lör det
fula vädret, sade borgmästaren.
—Jag tror det förra, svarade be-
fallningsmannen. Men vare dermed
huru som helst, så är jag belåten att
veta henne ligga inom skotthåll och
önskar ingenting mer i afton, sedan
jag sett båten vara i behåll. Om han
sade detsamma då gästgifvaren be
rättade att hästarne försvunnit, ha vi
ej kunnat uppleta i någon gammal
handling.
FYRTIONDE KAPITLET.
Utan människofruktan.
Hemkommen från ett s. k. p rti
till Landskrona—ty kriget hade upp-
löst sig i oupphörliga fram- och
återmarscher eller ströftåg—satt
Karl den elfte i Vester Ramlösa, ef-
ter nyss lemnad audiens åt < ngelske
envoyén. Mottagningsrummet var
uppfyldt af riksråd och generaler,
bland hviika nu mera Ascheberg
dock saknades, emedan han förde be-
fälet ölver de trupper som dagen för-
ut åtföljt kungen och icke ville åter
vända förr än han sett dem veder-
börligen inqvarteraJe.
—Mina herrar sade monarken,
ändtligen tycks den efterlängtade
freden, Gud vare evigt prisad och
lofvad! snart vara afsluten. Lyck-
ligtvis behöfva vi icke i Lund undan-
rödja de småaktiga tvister, hviika
skola uppväcka efterverldens löje
öfver Nimwegska kongressens be-
teende. Ar det icke både synd och
skam att låta blodströmmar rinna,
emedan tvenne ambassadörer vilja
begge först gå igenom en dörr,ingen
vet om kungen i Danmark skall kal-
las Rex Gotharum eller Gothorum,
och om kungen i Frankrike Kör
skrifva heitig och bror, eller prins
och kusin, till hertigen af Lothrin-
gen? Också är jag mätt .på den
vansklig., krigsäran. Står det i
mensklig förmåga, skall jag aldrig
mer inlåta 1111g i någon fejd, utan
använda hela min tid till landets för
kofran. Med dessa tänkesätt kan
det ej annat än djupt smärta mig att
nödgas herja hela socknar; men
hvad vill j.ig göra? Långmodighet,
förmaningar och nåd hjelpa ickejden
onda säden måste utrotas genom eld
och svärd.
—Menar herr kungen Jemshögs
socken, inföll Johan Gyllenstjerna,
så är domen öfver den icke för tidigt
fäld. Det var en riktig glädjepost,
att rölvarnästet ändtligen skall brän-
nas.
—Exekutionstrupperna töra vid
detta laget vara framme, och så lort
König som jag stundligen väntar för
att uppgifva huru många husvilla
qvinnor oc'i barn vi behöfva herber-
gera i eller fördela på andra provin-
ser, fått nödiga föreskrifter går det
löst. Emellertid är jag öfvertygad,
att underrättelsen om straffets ve:k-
ställande skall kosta mången sömn-
lös natt.
—Men å andra sidan skall det
hafva en välgörande inverkan på
fredsunderhandlingarna,ty danskarne
se derigenom, att eders majestät
samtidigt kan tukta upproriska un-
dersåtar och göra oupphörliga anfall
mot fienden.
—Det senare skola icke sparas.
Ännu i dag rycker öfverste Stål-
hammar ut, i morgon öfverste Mel-
lin, orr söndag ölverste Nils Gyllen-
stjerna, och så vidare.
—Har eders majestät något sär-
skildt att i nåder befalla, innan jag
återvänder till Lund?
— Inte hvad jag just nu erinrar
mig; men dröj likväl ett par timmar.
Gardet och Douglas' dragoner ha
katekesförhör som jag måste bevi-
sta, och vill någon af er, mina her-
rar, göra sällskap, vore det så myc-
ket roligare. Gudsfruktan blef icke
inrättad blott för meninge man, utan
alla, så höga som låga. äro bröder i
Kristo.
Med dessa ord nickade han vänligt
åt de kringstående och begtf sig till
truppernas samlingsplats, der gar-
dets regementspastor stod ledo att
börja sina frågor, så snart kungen an-
ländt.
—Knappt kände hofbetjeningen
sig fri hån det tvång dess stränge
he res närvaro alltid ålade, förr än
munterheten fick luft. Prat och sktatt
ljödo både inom och utom hus; ett
par stycken drelvo sin djerfhet ända
t il ait spela tärning, och andra ville
springa enki leken med några af ko-
nungens beskådande anlända bond-
flickor.
— Nej, för—! Det^år icke an;hof-
mäst.iren kan sqvallra och då lå vi
på puckeln, ropade en gammal si 1 f-
vei k i ekt.
—Litet mer eller mindre at den
soren gör ingenting, bara man har
roligt, svarade en dräng.
Aldtiggöres någon proposition i
stöire samqväm, utan att meilhålhne
och motståndare framstå, om icke
;öi" annat, åtminstone för att halva
yttrat sig. Somliga ropade j.i, andra
nej; men man kom ej längte än till
förslag, hviika lik-om bortdunstade
under cl et allmänna sorlet. På så-
dant sätt skulle en stor oreda kunnat
uppväxa; men fostret qväfdes i lin-
dan genom ett oväntadt albrott.
— Hvad betyder detta? dundrade
en grol stämma. Nog kan jag gvssa,
att 'ans nåd gaste maj st ät icke fin-
nes på s ället; dock vågar jag under-
dånig ist falla i förundran öfver, att
högstdensammes betjening öfverlem-
nar sig åt sus och dus och spel och
dans.
I lörsta häpenhet förmådde ingen
svara och flera började krypa un-
dan. Slutligen fatt de mästerkocken
mod, och sade:
—Nej, heir Blasius! Hofbetjenin-
gen har sitt eget forum.
—Det visste jag innan ni saile
det; likväl få rottorna icke dansa på
bo-det så fort katten är borta. För
öfrigt ville jag bara varna. Har ni
något att ge mig till frukost, ty ännu
är jag fastande, tillade han sakta.
— Kom in i mitt rum, så skall den
saken hjelpas, svarade kocken i sam-
ma ton.
Strax derefter var allt lika tyst
som vanligt, och Blasius satte sig
ned vid ett med hvarjehande goda
s iker dukadt bord, der han ämnade
vederqvicka sin genom den långa rid-
ten hårdt prölvade mage.
—Måtte jag nu icke bli för hastigt
störd, sade han, fattade tvenne sn fa-
bar af servetten och gjorde med dem
en stor knut bak i nacken utanpå
rocken.
Sålunda behagligt sysselsatt, gaf
han föga akt på hvad som skedde i
grannskapet, och med ryggen vänd
åt fönstiet, såg han ej huru en prest-
man band sin lilla knubbiga låle vid
grinden. Efter att ha blottat sitt
hufvud och tagit en öfver sadelknap-
pen hängande påse på ryggen, oör-
jade han vandra till byggningen frå-
gande en stående postkarl huru 'han
skulle bära sig åt för att få tala med
kungen.
—Hans majestät är på läsförhör,
blef det korta svaret.
—Och återkommer?
—När det slutas.
—Fins ingen herre här hemma,till
hvilken man kan vända sig lör att få
nådig audiens?
—Vet inte.
—Tror ni, att någon af betjenin
gen skulle vilje lemna tydligare be«
sked.
—Försök.
(Forts.)
AUSTIN WHITE LIME CO.
A. F. Martin & Bro., manufak-
terar god kalk, samt handlar med
cement, rappningsmaterialer, eldfast
tegel, ler-rör, Acm? och Royal ce-
mentbruk. Officetelefon 294. Va-
ruhustelefon 37 Office 415 CON-
GRESS A VE
ÖNSKAS i hvarje stad en lokal repre-
sentant, dam eller herre. Lätt arbete,
god betalning. Intet kapital béhöfllgl
Betalning hvarie vecka. För närmare
underrättelser tillskrif
C. L. Marechal Art Co.,
348 Elm St., Dallas, Te*.
H.&T. C.
R R
DOUBLE : DAILY : TRAINS.
Short and QuIcU Llne Between
North and Southj exas.
BETWEEN
HOUSTON
T
S
H
L
R
E
O
E
U
P
G
E
H
R
S
and DENVER,
Via Ennls and Fort, Worth.
GALVESTON
and DENISON,
Via Homton and bullas.
GALVESTON
and ST. LOUIS,
Via Houston, Ennls cfc Paris.
HOUSTON
and AUSTIN.
The H. & T. C. reaches Galveston, Hon-
ston, Brenliam, Austln, Waco, Cor-
sicana, Waxahnchie, Ft. Worth, Da.-
las, Piano, McKlnney, Sherman and
Denison, and gives Ftrst ClassService.
C. W. BEIN, M. L. BOBBINS,
Traffic Manager. Gen'l Pass. & T. A.
HOUSTON,, TEXAS.
P. J. LAWLERS, T. A., Austin, Texas
THE
International Route.
I. & G. N. R. R. Co.
Den genomgående stambanan mel
lan Mexikanska republiken, Södra
och Sydvestra Texas och de förnäm-
sta städerna i norr, öster och svdost'
TVENNE TÅG DAGLIGEN.
INTET TÅGOMBYTE.
Genomgående .Pullman sofvagnar
mellan
Laredo och Texas stader samt St.
Louis och Kansas City.
Genomgående vagnar Irån och till
Memphis, Tenn.
Snabbaste resa och mest direkta väg till,
Mississippi-Modens trakier cch
österut belägna platser.
Se närmaste biljettagent för upplys-
ningar angående tågtider
och priser.
D. J. Price, W. T. Musich,
Gen. Pass. & T. A. R(>se Pass. Agent.
Leroy Trice,
General Superintendent.
Palestine, = Texas.
solid trains of
WAGNER BUFFET SLEEPERS
AND
free reclining
KATYJJHAIRMRS
ST. LOUIS,
CH ICAGO,
KANSAS CITY
CLOSE CONNECTIONS
TO ALL POINTS
EAST, NORTH jj-WEST.
First Class Meals
AT OUR OWN
DINING STATIONS
50 Cents.
§
■
i
.*1
I
Sf:
I
•i.
B,
K.
&
in
/
■I.
Upcoming Pages
Here’s what’s next.
Search Inside
This issue can be searched. Note: Results may vary based on the legibility of text within the document.
Tools / Downloads
Get a copy of this page or view the extracted text.
Citing and Sharing
Basic information for referencing this web page. We also provide extended guidance on usage rights, references, copying or embedding.
Reference the current page of this Newspaper.
Ojerholm, J. M. Texas Posten (Austin, Tex.), Vol. 3, No. 37, Ed. 1 Thursday, December 8, 1898, newspaper, December 8, 1898; Austin, Texas. (https://texashistory.unt.edu/ark:/67531/metapth202952/m1/2/?q=%22Places+-+United+States+-+Texas+-+Travis+County%22: accessed July 10, 2024), University of North Texas Libraries, The Portal to Texas History, https://texashistory.unt.edu; .